Redan när covid-19 tagit sina första liv i vårt land spreds hysterin som en löpeld på sociala medier, utan att någon egentligen visste hur den skulle påverka oss. Den skulle dock visa sig slå hårt mot vårt samhälle och vår värld, och trots restriktioner så befinner vi oss nu mitt i en andra våg som aldrig tycks ta slut.
Hittills i år har drygt 8 000 människor dött i på grund av pandemin, och naturligtvis är detta en fruktansvärd tragedi som slår hårt mot allt och alla, och dagligen får man ta del av uppdateringar via media.
Det som jag däremot undrar över är att redan 2013 dog ca 7 600 människor på grund av något så meningslöst och onödigt som luftföroreningar, men inga hysteriska rop hördes från våra ledare, dess anhängare eller media.
2018 troddes den siffran nå nästan 10 000 i Sverige, och totalt cirka sju miljoner runt om i världen.
Det har dock inte varit tillräckligt för att några restriktioner skulle införas, utan vi valde att tiga och tillät inte våra liv påverkas av det.
Är hysterin vi ser i pandemins spår verkligen en genuin omsorg om våra medmänniskor, eller har vi bara reagerat först då en pandemi hotar vårt sätt att leva?
svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/7600-beraknas-arligen-do-i-fortid-pa-grund-av-luftfororeningar
Bör för säkerhets skull dock tillägga att jag inte ifrågasätter några av dessa restriktioner, eller känner mindre för alla som går på knäna i vården, eller anhöriga som tvingats säga farväl till en familjevän – men varför väljer vi att blunda för sånt som tar fler liv varje år?
En pandemi av denna omfattning är tack och lov sällsynt, men samtidigt är det vårt sätt att leva som möjliggör en blixtsnabb spridning över vår jord.
Men fram tills att pandemin är under kontroll, tvätta händerna noga, bär munskydd, håll avståndet och undvik i möjligaste mån platser där det vistas mycket folk.
Låt oss sen fokusera på en renare luft och en bättre framtid.
Henrik Olsson
ordningsvakt och föreläsare