Apropå
artikeln "Kvinnor hyllas inte på Varbergs gator"
Änkehertiginnan Ingeborg Håkonsdotter låter genom sin undertecknade, underdåniga skrivare hälsa att hon med tillfredsställelse noterat att man nu (för vilken gång i ordningen?) påminner om hennes plats i Varbergs historia. Som den första, till namnet kända, Varbergskvinnan har hon alltid tyckt det vara förfärligt märkligt att hon inte blivit ihågkommen med en gata. Särskilt som hennes båda makar sedan länge har var sin.
I detta upplysta 2000-tal, där hon skulle ha funnit sig mycket väl till rätta, borde det minst bli tal om en boulevard, gärna trädkantad, eller en centralt belägen öppen plats av passande storlek. Kom nu inte med någon liten pluttgränd, hälsar Ingeborg, hertiginna av Halland och Samsö, dotter till kung Håkon av Norge, mor till kung Magnus av Norge och Sverige, svärmor till drottning Blanka, farmor till Håkon som blev make till unionsdrottningen Margareta osv, osv... Hennes värld var Norge, Danmark, Sverige och till sitt kära Varberg återvände hon alltid.
Berit Ganmyr
