Svar
på Jörgen Warborns gästkrönika "Nolltillväxt vore katastrof för klimatet".
Till att börja med får jag ge Jörgen Warborn rätt i att Sverige på 70-talet gjorde sitt hittills viktigaste bidrag i klimatkampen när vi övergav kol och olja till förmån för el som vi fått ett tillskott av delvis tack vare kärnkraften. Dock svårt att göra en gång till.
Vad gäller påståendet att tillväxten ligger bakom vårt ökade materiella välstånd kan vi leka med tanken att det kanske är tvärtom? Att människans strävan efter att få det bättre i kombination med tvåhundra års tillgång till billig fossil energi skapat en utveckling som hittills gett en hyfsat stabil tillväxt. Kan detta fortsätta i all evighet? Är det ens önskvärt? För att kunna ta ställning till detta behöver man sätta sig in i hur exponentiell tillväxt fungerar, alltså något som ökar med en viss procentsats varje år. Den numera bortgångne Amerikanske fysikprofessorn Albert Bartlett uttryckte det med orden ”Människans största tillkortakommande är hennes oförmåga att förstå exponentialfunktionen”.
Enklaste sättet att förstå omöjligheten med evig tillväxt är det enkla matematiska sambandet som beskriver fördubblingstakten. Om man dividerar 70 med årlig tillväxt i procent får man antalet år det tar till en fördubbling. Som exempel ger 10% 7 år och 3,5% ger 20 år.
Min fråga till Jörgen Warborn blir då hur stor tillväxt han anser är rimlig och hur länge? Om vi säger 2% så har vi om 35 år en fördubbling av allt. Dubbelt så många flyg, dubbelt så många bilar, dubbelt så många mobiltelefoner etc. etc. Om man dessutom beaktar att den ekonomiska tillväxten historiskt inneburit en ökad energianvändning i samma omfattning så kommer vi behöva dubbelt så mycket energi också. Visst kan vi (och ska) energieffektivisera men vi ska ju inte bara fördubbla under den här tiden, vi ska ju även ersätta all nuvarande fossil energi med något annat. Som ekonomen Kenneth E. Boulding redan på 70-talet sa: ” Anyone who thinks that you can have infinite growth in a finite environment is either a madman or an Economist"
Anders Lindahl