Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ukrainska bombstyrkan på plats efter bombningar i Kiev 20 mars 2022. Bild: Felipe Dana
Ukrainska bombstyrkan på plats efter bombningar i Kiev 20 mars 2022. Bild: Felipe Dana

Historisk vändpunkt – den 24 februari 2022

Major Lars Björk skriver om Rysslands anfall mot Ukraina.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Ryssland påbörjade ett omfattande anfall mot Ukraina den 24 februari från norr, öster och söder. Ryska anfallen i norr och öster ”körde fast”, i söder lyckade Ryssland bättre.

Två fredsförhandlingar genomfördes men utan resultat. Under slutet av mars dras de ryska styrkorna runt Kiev tillbaka. I flera av de tidigare ryskockuperade förstäderna till Kiev hittas ett stort antal avlidna civila personer och stupade ukrainska soldater, som uppvisar grova brott mot internationell lag och folkrätt.

Den 19 april påbörjas förnyade ryska anfall i östra och södra delen av Ukraina. Ukraina försvarar sig hårdnackat och i huvudsak håller försvaret. Ukraina genomför sabotage och anfall mot ryska förbandens bakre delar – artilleri, ledning och underhåll, men även anfall i syfte att återta förlorad terräng i östra Ukraina. Ryssarna ännu inte gjort några större framsteg trots sin större krigsmakt. Sedan kriget bröt ut har ukrainarna visat mycket god taktisk och operativ förmåga. Omvärldens stöd med militär och civil hjälp har varit omfattande.

Totalt bedöms cirka 26 000 ryska soldater ha stupat sedan kriget började. Ukrainas förluster bedöms vara cirka 4 000 soldater. Även många civila har drabbats, men dödssiffrorna är svåra att beräkna i dagsläget.

Informationskriget har varit omfattande från båda parter. I västvärlden har Ukrainas president Zelenskyj varit mycket framgångsrik.

Mina tänkbara orsaker till ryska motgångar och stora förluster:

• Underskattning av Ukrainas militära och civila kampvilja/förmåga.

• Kommandostyrd rysk ledning – inga enskilda initiativ.

• Anfallit på för många täter (norr, öster och söder).

• Dålig operativ och taktisk planläggning av de militära operationerna.

• Underrättelseinhämtning för dålig.

• Undermålig underhållstjänst/logistik.

• Öppna - ej krypterade radiosamband inom de ryska förbanden.

• Hopklumpade fordonskolonner och för sent intagna stridsgrupperingar.

• Omotiverade ryska soldater och stora förlustsiffror.

• Missbedömt det starka stödet från övriga världen till Ukraina.

Framtiden?

Alternativ 1

Fredsförhandlingar – Krim och ett utökat Donbas bildas och benämns södra Ryssland. ”Marshallhjälp” ges till Ukraina för civil uppbyggnad av landet. Flertalet flyktingar i Europa återvänder till Ukraina.

Alternativ 2

Ryssland använder taktiska kärnvapen och/eller stridsgas och bryter Ukrainas motståndsvilja - Ukraina kapitulerar. Ryssland inför en ”Quislingregering” i Kiev. Ytterligare flyktingvågor till Europa.

Alternativ 3

Ryssland lyckas, trots stora förluster och under lång tid, erövra delar av östra och södra Ukraina med militär hjälp från ”vänligt sinnade länder”. Lågintensivt krig fortsätter liksom läget var under 2014–2021.

Ytterligare flyktingvågor till Europa.

Alternativ 4

Palatskupp i Moskva. Om läget blir ohållbart kan därför en eller flera personer ur Putins inre krets välja att försöka offra presidenten för att rädda den egna maktpositionen samt få bort USA och EU sanktioner mot Ryssland. Krigsskadestånd från Ryssland till Ukraina. ”Marshallhjälp” ges till Ukraina för civil uppbyggnad av landet.

Avslutningsvis – hur länge kan de ryska förbanden anfalla i östra och södra Ukraina? Svaret är svårt att ange, men min bedömning är några veckor till. Vad som händer därefter är svårt att förutse, men jag hoppas på alternativ 1 eller 4. Oavsett vilket val Ryssland gör, har omvärldsläget avsevärt försämrats, för kort eller lång sikt återstår att se.

Lars Björk

Major