Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

21 januari är ett minnesmärke, Fadimedagen, för att minnas Fadime och hennes mod, skriver debattörerna. Bilden är från Fadimegalan 2020 på Berns Salonger i Stockholm.  Bild: Janerik Henriksson/TT
21 januari är ett minnesmärke, Fadimedagen, för att minnas Fadime och hennes mod, skriver debattörerna. Bilden är från Fadimegalan 2020 på Berns Salonger i Stockholm. Bild: Janerik Henriksson/TT

Hedersvåldet måste stoppas

I dag på Fadimedagen ska vi minnas Fadime och hennes mod.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Den 21 januari är det 20 år sedan Fadime Sahindal mördades. Trots att det har gått många år sedan Fadime talade om det hon blev utsatt för har vi minst sagt mycket arbete kvar att göra för att stoppa hedersvåldet.

Datumet 21 januari är ett minnesmärke, Fadimedagen, för att minnas Fadime och hennes mod. Hon talade öppet om det hedersvåld hon blev utsatt för och blev en viktig opinionsbildare i arbetet för att stoppa hedersvåldet. Dagen finns också för att påminna om att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck måste fortsätta och intensifieras. Flera åtgärder har tagit för lång tid.

Under de senaste åren har nya lagar tillkommit som gör det möjligt att ingripa mot förövare, bland annat när det gäller barnäktenskapsbrott. Socialtjänsten kan i dag utfärda utreseförbud vid misstanke om att ett barn ska föras ur landet för att giftas bort eller könsstympas. Under våren inväntar vi regeringens förslag på att inrätta ett särskilt hedersbrott.

Hedersvåld är ett kollektivt våld, som utförs av dem som står en allra närmast, familj och släkt. Att bli utsatt för våld och begränsande kontroll av de personer som står en allra närmast är enormt påfrestande för individen. Det är ofta barn och unga personer som blir utsatta, och det är inte ovanligt att de utsatta slits mellan en kärlek och lojalitet till familjen och en längtan efter friheten att kunna göra egna val.

Det krävs en ökad kunskap och beredskap bland vuxna som möter barn och ungdomar, till exempel i förskola, skola och fritidsverksamhet. Här vill Centerkvinnorna se en stor satsning på en nationell kunskapshöjning. Dessutom vill vi öka beredskapen i socialtjänsten, så att den kan agera när det upptäckts att ett barn lever under dessa omständigheter. Det behövs även en beredskap för att ge stöd till utsatta vuxna.

Därefter måste vi lägga skulden där den hör hemma – på förövarna. Det krävs hårdare lagföring. Det finns brottsrubriceringar, men ännu är de fällande domarna relativt få. Till exempel har kvinnlig könsstympning varit förbjuden sedan 1980-talet, men detta sker fortfarande och väldigt få personer har dömts. För det nya brottet barnäktenskapsbrott har ännu ingen dömts, även om anmälningar har kommit in.

För oss Centerkvinnor är det självklart att alla individer ska äga rätten till sin kropp, sin frihet och sina val. Hedersrelaterat våld och förtryck inskränker grovt dessa rättigheter. Samhället måste stå på de utsattas sida.

Sofia Jarl (C)

förbundsordförande

Ann-Margret Kristensson (C)

Mari-Louise Wernersson (C)

Siv Nyman (C)

Petra Eriksson (C)

Maria Larsson (C)

Anette Ivarsson (C)

Falkenbergs Centerkvinnor