Svar
på ”Med handväskan som vapen – ett konstverk som saknar kreativitet”
Som konstnär är man en offentlig person och i den rollen får man finna sig i att bli bedömd. Det är ändå märkligt hur fritt fram det är, när det handlar om konst, att ”tycka” en massa utan substans, vilket är olämpligt att göra om fåglar på Getterön – till det senare ställs krav på någon form av kunnande eller insikt.
I HN ”tycker” en L-O Hattne att konstnären Susanna Arwins ”Med handväskan som vapen” ”saknar kreativitet”. Detta gör Hattne utan att på något vis konkretisera vad han finner bristfälligt.
Eftersom jag själv är konstnär med 50 års erfarenhet av att skapa, ställer ut på museer och gallerier runt om i världen – har fyra verk på Campus Varberg, vill jag påstå att jag har en del under fötterna när jag läser Hattnes insändare. Min första reaktion var att försvara Arwins skulptur med att beskriva hur kompetent utförd den är, dess emblematiska, symboliska, politiska roll i dess gestaltning.
Men, nej!
Jag kräver istället av Hattne, som kastat handsken, preciserar vad han menar med att skulpturen ”saknar utvecklande kraft”?
Exakt vad menar du?
Eller tar du dig bara rätten att förolämpa i största allmänhet?
Den text som Hattne levererat skulle kunna användas som raster också på hans text som ”…får betraktas som ett politiskt objekt, vilket saknar utvecklande krafter”.
Torsten Jurell
konstnär