Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ägg på fönsterrutan när ingen öppnar är inte kul, tycker insändarskribenten. Bild: Robert F. Bukaty

Halloween – nej tack!

Vad får barnen lära sig?

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

I dessa dagar ger sig barn ut och knackar dörr utklädda till monster och liknande – mycket svart symbolik. Halloween är inget nytt men det vore bra om vi oftare stannar upp lite och ifrågasätter de trender som vi blir pådyvlade av samhället, medier och makthavare. Det finns i regel en marknad eller annan agenda bakom.

Vid denna tiden förra året så fick min mamma envisa påringningar på dörren en kväll. Hon var vid denna tid sjuk, trött och orolig över min far som var inlagd på behandling. Hon öppnade inte. Dagen efter kunde hon se en märklig vit fläck på vardagsrumsfönstret. När jag hälsade på senare skulle jag tvätta bort fläcken och såg att det låg äggskal på marken! Någon hade alltså busat och kastat ett rått ägg på fönstret.

Man vill ju tror att föräldrarna och samhället vill uppfostra våra barn till att bli goda framtida medborgare. Istället får barnen lära sig: ”Gör du inte som jag vill så har jag rätt att bestraffa dig”. ”Bus eller godis?”. Slughet är ingen bra egenskap i mina ögon.

Det finns ett uttryck som lyder: ”Den som ger sig in i leken får leken tåla”. Jag tror att de flesta i den äldre generationen inte gett sig in i denna lek. Kan inte ni som tycker Halloween är en bra grej busa hos varandra istället?

Själv fick jag också en påringning vid denna tid förra året. ”Ånej!”, tänkte jag. Men det var inte ett Halloween-besök utan två glada tjejer i tonåren som frågade om jag ville stödja deras handbollsförening genom beställa ost lagom till jul. Självklart ville jag det och kände mig nöjd med att kunna hjälpa till. Det var en win-win som det heter. Kontrasten är stor och det finns hopp trots allt!

Anders

tidigare hallänning, numera boende i Kållered