Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jag behöver inte kalla någon något om jag vet att denne blir sårad av att höra det. Jag behöver inte rita en barnpornografisk bild eller ett hakkors, skriver insändarskribenten. Bild: Vilhelm Stokstad/TT
Jag behöver inte kalla någon något om jag vet att denne blir sårad av att höra det. Jag behöver inte rita en barnpornografisk bild eller ett hakkors, skriver insändarskribenten. Bild: Vilhelm Stokstad/TT

Gå inte i graven för att få retas

Det är inte sant att i väst kan man säga eller avteckna allt.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

på ”Satir är en osviklig och odiskutabel rättighet i en demokrati

När jag var yngre älskade jag att reta, uppröra och provocera. Det var lätt att gissa vad som inte var passande i ett visst sammanhang och för vem. Jag har dock lugnat mig med åren. Den ädlaste och svåraste konsten är den att nyansera och behärska sig men ändå nå ut med vissa budskap.

Voltaires uttryck om att gå i graven för allas rätt att säga och tycka vad de vill är ju bekant och på ett sätt bra och tänkvärt. Men man kan tänka längre än så, menar jag. Eller inte ge det så överdriven betydelse. Demokrati och yttrandefrihet gäller åsikter, inte gränslös provokation. Annars får du leva i ett alldeles för hetsigt, ilsket och bråkigt samhälle.

Det är lätt att såra andra. Vad människor blir sårade av är individuellt och kulturellt. Jag behöver inte kalla någon något om jag vet att denne blir sårad av att höra det. Jag behöver inte rita en barnpornografisk bild eller ett hakkors. Det är inte sant att i väst kan man säga eller avteckna allt. Vi har bara lärt oss andra koder och symboler. Visst är det barbariskt eller barnsligt att bli så sårad av något att man vill döda. Men det är också ganska barbariskt och barnsligt att själv gå i graven för att få retas gränslöst, menar jag.

Ta det lite lugnt i det offentliga och flippa ut hemma, med likasinnade och i fantasin är mitt tips. Det är absolut inte att vika ner sig, det är att mogna. Var rädda om alla. Vi är i grunden lika ömtåliga.

Ingen bråkstake i själen