Svar
på ledaren ”Är det Luther som förstör för krögarna?”
Om jag på en centerpartistisk ledarsida skulle få läsa en uppgörelse med Martin Luthers antisemitism, hans rätt inskränkta syn på islam, hans ofta uppvisade dubbelmoral eller hans skäll på upproriska bönder, så hade jag självklart begripit sammanhanget. När Katarina Erlingson däremot angriper regeringens i hennes ögon krögarfientliga nedstängningspolitik och sen för att ge extra kraft åt sina argument, retoriskt frågar om denna är präglad av Luther, så begriper jag faktiskt ingenting. Om man som jag beundrar såväl Luthers herkuliska arbetsförmåga som många av dess resultat i form av bibelöversättningen, folkbildningsbragden med katekesen, psalmerna och hans uppgörelse mot avlatshandeln, så borde man begripa att allt detta knappast åstadkoms på fastande mage.
Som fattig bondestudent lärde han sig tidigt vad hunger var och för att bättre förstå sin gud ägnade han i unga år också stor möda åt att späka kroppen med fastor och strängt celibat med resultat att han därefter livet igenom ansåg detta vara alldeles fel väg att gå för att bli frälst. Sin eftersträvade väg till och möte med gud beskrev han istället som en omfamning med hjälp av latinets ”copula” och tyskans ”Brunst” med de konnotationer som därav följer. Sina samtal runt dessa frågor med familj och vänner publicerades av en av hans studenter under rubriken ”Bordssamtal” och dessa sammankomster var väl närmast att likna vid något slags hybrid mellan gofika och sjöslag om man ser till vad som förtärdes. God nytta hade han förstås här av sitt lammkött till fru som han plötsligt förälskade sig i (med Guds hjälp enligt honom själv) efter att ha befriat henne och en hoper medsystrar ur ett kloster. Hon visade sig vara både grisbonde och bryggmästare, vilket sen kom väl till pass vid dessa bordssamtal där fläsket och surkålen beräknas ha inmundigats med genomsnittligen 3-5 liter öl (visserligen svagt) per dag och person. Efter dessa filosofiska samkväm fyllda av grovkorniga skämt, värdens skönsång till egen luta (allt enligt den upptecknande studenten) fortsatte Luther gärna hyllningen till livet och kärleken i sovrummet med en så småningom mycket välfylld barnkammare som resultat. ”Inte för att jag är okänslig för mitt kött eller kön” som han en gång skrev till en kompis. Dessförinnan hade han då såväl hunnit skämtsamt varna för Höga visans erotiska lockelser för den njutningsfullt lagde, som glatt skålat laget runt med uttrycklig hänvisning till att också Jesus brukade servera vin! Nuförtiden kan man till och med på särskilda vin- och restaurangresor i Tyskland åka i den store reformatorns fotspår.
Det är alltså denne lebeman som Katarina Erlingson nu försöker sätta tråkstämpel på och använda som ammunition för att häckla sina politiska motståndares strävan att stänga ner svenskt restaurangliv. Om hon likt en avlatshandlare menar att Löfven dessutom skulle kunna köpa sig fri från dessa sina synder så undrar man vad Luther skulle ha sagt om det. ”Så snart penningen i kistan klinga ska själen ur skärselden springa” är ett recept som han avvisade för redan snart 500 år sedan, men då förstås i ett helt annat sammanhang. Hur tusan hamnade Luther i denna soppa?
Lasse Diding
LÄS MER:Nej det är inte Martin Luthers fel
Svar
från Katarina Erlingson:
Tack för trevliga bemötanden av min krönika. Jag beklagar att jag satte en felaktig ”tråkstämpel” på Martin Luther. Den gamla bilden sitter djupt hos mig, och sannolikt även hos andra, även om jag känner igen det ni skriver. Jag tror ändå att innebörden i min krönika gick fram.
Katarina Erlingson
ledarredaktör