För några år sedan begärde privata fastighetsägare att få bebygga södra Mannaberg med ett 70-tal permanenthus. Mark- och miljödomstolen krävde en Miljökonsekvensbeskrivning. Kommunledningen, som utåt gav sken av att värna miljön, valde då att med dyr advokathjälp driva igenom projektet, i stället för att seriöst beakta resultatet av en konsekvensbelysning.
Kommunen bedyrade via sina advokater att endast mindre sprängningsarbeten var aktuella i området, trots att den geotekniska undersökningen talade om omfattande sprängningsarbeten. Sprängningarna höll på i mer än ett år med enorma mängder sprängsten. Resultatet blev väsentliga grundvattenförändringar, uttorkade dammar av värde för rödlistade groddjurs fortplantning, färskvattenbrunnar har sinat, träd och annan växtlighet i närområdet har dött. Den för fågellivet unika Mannabergs mosse, som restaurerats för EU-medel, håller på att dräneras bort.
Kommunen framhärdade via sina advokater att husen skulle byggas med stort hänsynstagande till naturen. Man myntade uttrycket ”hus i natur”. Sedan godkände man husbyggnader upp till 240 kvadratmeter på 700-800 kvadratmeter stora tomter. Trots angivna maxhöjder finns i området flera hus som, för att få bättre utsikt, höjt upp tomtmarken flera meter, innan man på toppen byggt ett stort bostadshus. Allt med kommunens goda minne.
Drygt 700 meter gamla gärdsgårdar har rivits varvid ovärderliga biotoper eliminerats. Kulturminnen och fornlämningar har förstörts. Rödlistade växter och djur har försvunnit. Grönområden för ett rörligt friluftsliv har förlorats. På punkt efter punkt har verkligheten besannat de farhågor som påtalats av åtskilliga miljö- och naturvänner.
Lär av detta då man i framtiden vill ta värdefull naturmark i anspråk för exploatering. Lyssna på sakkunskapen och sök alternativa lösningar för att bevara naturen. Detta i stället för att använda skattebetalarnas pengar till dyra advokatkostnader, i syfte att slippa ifrån miljöhänsyn vid framtida markexploatering.
Naturvänner