Nyligen firade St Jörgens kapell 50 år och vid en sammankomst den 24 april kunde man bland annat få höra arkitekten bakom byggnaden, Jörgen Ehn, berätta om dess tillblivelse. Det ljusa kapellet med sin västervägg av pelare och glas där glasprismor, i ögonhöjd när man sitter ned på bänkarna, reflekterar ljuset i vattenspegeln utanför och bereder tillfälle till eftertanke och vila i sorgen och saknaden. Denna vattenspegel skänker tröst redan när man kommit upp för trappstegen och kapellet öppnar sig framför en. Denna öppenhet vill kyrkorådet skärma med en glasvägg och – enligt min mening – därigenom förstöra upplevelsen när man närmar sig kapellet. Även om arkitekter inte kan hävda upphovsrätt, så vet jag arkitekten bakom kapellet inte heller är tilltalad av tanken. Anledningen till förslaget med den avskärmande glasväggen är att den ska skydda mot blåst. Jag undrar: Hur kan de sista få metrarna fram till kapellets ingång upplevas så besvärande, när man tagit sig hela vägen upp från parkeringen i eventuellt blåsigt väder?
Jag ber kyrkorådet tänka om!
Eva Berntsson Melin
Varberg