Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Är det så att var och en får klara sig själv bäst den kan utan mat och skyddsrum? undrar insändarskribenten. Bild: Pontus Lundahl/TT
Är det så att var och en får klara sig själv bäst den kan utan mat och skyddsrum? undrar insändarskribenten. Bild: Pontus Lundahl/TT

Förbereder kommunen för kris och krig?

Om tiden innan eventuell död är det ”tyst som i graven”.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Läste idag 9 mars i Aftonbladet att Ärkebiskop Martin Modéus skickar ett brev till landets biskopar. Uppmaningen är tydlig. Förberedelser för kris och krig måste skyndas på. Svenska kyrkan rustar för det värsta. Gravplatsmarken måste utökas. Krematorierna måste fungera. Spadar måste köpas in för att gräva gravar manuellt.

Ingen rolig läsning men jag har inga skygglappar.

Men om tiden innan eventuell död är det ”tyst som i graven”, man hör inget från kommun och regering angående förberedelser för kris och krig. Hur ser förberedelserna ut? Eller är det så att var och en får klara sig själv bäst den kan utan mat och skyddsrum? Nöjer man sig med medlemskap i Nato? Mäktar man inte med mer? Ser inte kommun och regering att beredskapen för civilbefolkningen är urusel eller har man slagit sig till ro med denna vetskap.

Marianne Johansson

Varberg