Som oäkting växte jag upp som fosterbarn på Fattig-Söder under 30-talet utan folkhem och välfärd, lyckades tack vare lärare och mormor bli den första i släkten, som tog examen och blev folkskollärare 1954. Gjorde olika karriärer och blev tillskyndare att bygga ut folkhemmet och utveckla välfärden. Det gick kanske för fort och många blev fartblinda.
Hela den offentliga sektorn dömdes ut av många på 80-talet. Den var för stor, för ineffektiv och den var ett hinder för näringslivets utveckling, menade oppositionen. Skolan kritiserades hårt under 80-talet för att den var för byråkratisk och för att den inte var tillräckligt lyhörd för medborgarnas önskemål. Nyliberalismen vann insteg i Sverige.
Några ödesdigra beslut togs under andra halvan av 80-talet, slopande av kredit-och valuta-regleringarna. Det ledde till att 90-talet inleddes med bank-finans-fastighets-och budgetkris. Splittring inom socialdemokratin och ekonomisk och politisk oro ledde till maktskifte och Bildt bildade en alliansregering och Ny Demokrati kom in i parlamentet och Miljöpartiet åkte ut 1991.
Nu blommade nyliberalismen ut. Utförsäljningar, privatiseringar, neddragningar och överflyttningar av ansvar från stat till kommun genom ädel- handikapp- psykiatri- och läkemedels-reformer. Pandemin har aktualiserat många brister men den mest infekterade debatten förs om kommunalisering av skolan och friskolereformen. De kommunala verksamheterna led mycket under Bildt/Carlsson/Persson- regeringar och ingen verkar ha ens försökt att mildra eller återställa det som nittiotalet ställde till med.
De flesta problem det klagas på i dag tycker jag har mycket av sin orsak i de grundläggande samhällsförändringar som skedde på 90-talet. Jag vill inte kalla mig betongsosse utan förstår att nya tider kan kräva nya lösningar. Men som gråsosse överger jag aldrig hoppet att få tillbaka folkhem och välfärd som det var tänkt. Nu får vi kanske se vilket nytt folkhem och ny välfärd Ulf kanske bygger upp.
Trots min personliga avsky mot såväl nazister som stalinister kan jag inte sätta såna etiketter på varken vänsterpartister eller sverigedemokrater. Det är en oförskämdhet mot deras väljare. Och känner man ändå dem som fiender eller motståndare har jag lärt mig att dem ska man hålla nära sig och låta dem dela ansvar inför folket för allt de vill ha och göra.
Alf Hjertström