Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Ett utökat fågelskydd är inte till för oss fågelskådare, skriver debattörerna. Bild: Håkan Johansson

Fågelskyddet måste stärkas på Morups Tånge

Det har i praktiken varit ett fågelreservat redan från början.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar på "Rädda fågellivet och Morups Tånges själ

I sin första debattartikel i Hallands Nyheter (24 januari) skrev Per Mattsson att länsstyrelsen i sitt förslag enbart tagit hänsyn till fågelskådarnas behov och att Morups Tånge riskerar att förvandlas till ”fågelskådarnas Disneyland”.

I sitt nya inlägg (11 februari) undviker han sådana påhopp och skriver nu att fågelskyddet ”självklart” måste stärkas och utvidgas. Men enligt Mattsson får det inte ske ”på bekostnad av den unika kultur- och naturmiljön”. Han menar att det nuvarande förslaget förändrar miljön så starkt att ”områdets karaktär övergår från att vara naturreservat, till att bli ett fågelreservat”.

Det är en märklig slutsats. Anledningen till att naturreservatet en gång bildades var just det unika fågellivet på Morups Tånge. Det har alltså i praktiken varit ett fågelreservat redan från början.

Mattsson hakar framför allt upp sig på förslaget om att anlägga en våtmark i Pölsefloen, sankmarken som ligger sydost om fyren. Han hävdar att den skulle innebära ”ett stort ingrepp i naturen med oklara följdverkningar”.

I sin förra text påstod han att länsstyrelsen vill bygga fyra fågeltorn på Morups Tånge. Det stämmer inte. På samma sätt är det med hans påstående om våtmarken. Det liggande förslaget bygger på en utredning som gjorts av en våtmarksexpert med lång erfarenhet av liknande projekt. Han ser inga farhågor med den planerade satsningen i Pölsefloen eftersom den handlar om att återskapa en våtmark som fanns i området innan det dikades ut.

Alla som säger sig vilja stärka fågelskyddet på Morups Tånge bör rimligtvis vara positiva till den planerade våtmarken. Den skulle ge radikalt förbättrade häckningsvillkor för många fåglar, bland annat för hotade arter som skärfläcka och småtärna.

Småtärnan har bara lyckats med ett fåtal häckningar i Halland under de senaste åren. Om inget görs för att skydda artens häckningsplatser så riskerar denna fascinerande fågel att försvinna för gott.

Ett utökat fågelskydd är inte till för oss fågelskådare. Det är åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla de konventioner som Sverige anslutit sig till och för att leva upp till riksdagsbeslut och svensk lagstiftning, bland annat i form av Artskyddsförordningen. I samtliga fall handlar det om att förhindra utarmningen av biologisk mångfald.

Vi är helt överens med Mattsson om att minkar är ett stort problem för fågellivet längs kusten. Det bedrivs redan idag minkjakt som är sanktionerad av både myndigheter och markägare. Sådan jakt ingår också i länsstyrelsens förslag till skötselplan för Morups Tånge.

Det är dock ingen tvekan om att det framför allt är vi människor som utgör det främsta hotet mot fåglarna, som är utsatta för ett hårt tryck från olika mänskliga aktiviteter. Men det är också vi människor som kan se till så att deras villkor förbättras. Länsstyrelsens förslag om Morups Tånge är en viktig pusselbit i det arbetet.

Thomas Andersson

ordförande i Falkenbergs ornitologiska förening

Anders Wirdheim

Hallands ornitologiska föreningar