Lasse Diding på torget vill släppa torget fritt
Lasse Diding på torget vill släppa torget fritt Bild: Annika Karlbom

En livligt folkbildande debatt om Lenins betydelse

Lasse Diding svarar på ledare om Leninpriset.

ANNONS
LocationHalland|

Svar

på ledaren "Leninpriset – en taskspark mot diktaturens offer"

Hallands Nyheters ledarskribent Maria Haldesten fortsätter sin oförtröttliga lansering av Leninpriset. I Varberg har vi nu i mer än ett decennium haft en livligt folkbildande debatt om den gode Lenins betydelse i världshistorien och om Haldesten kanske aldrig haft så mycket att tillföra i sakfrågorna, så har hon åtminstone varit en omistlig lansiär för marknadsföringen. En förutsägbart ilsket skällande penna med svartvit världsbild utan tyngande kunskaper som varje dag tvingas kolportera tvärsäkra ställningstaganden om högt och lågt är förstås ingen avundsvärd position.

I just denna text vill hon försöka brunsmeta Sovjetunionens insats vid befrielsen från nazismen som helhet och dess speciella befriande roll när koncentrationslägren till slut också befriades. Denna Sovjetunionens roll som hyllas till och med av israeliska Simon Wiesenthalcentret och av tex den konservative judiske överlevaren Victor Klemperer som, i sina just nu i Sverige återutgivna klassiska dagböcker över tiden för nazismens långsamt ökande djävlighet 1933–45, efter befrielsen väljer att bosätta sig i Östtyskland och gå med i kommunistpartiet till trots sin i grunden djupt antikommunistiska grundinställning. Orsaken var att han till skillnad från en grunt platt skribent av Haldestens kaliber kunde hålla flera tankar i huvudet samtidigt för att ta ställning i ett komplext historiskt skeende och nämner då explicit Sovjetunionens helt avgörande roll för besegrandet av nazismen.

ANNONS

Kajsa Ekis Ekman är också en sådan tänkare och skribent som säkerligen kommer att leverera en kritisk Leninbild i april på Varbergs teater, men också lika säkert utnyttja de kompetenser det står om i motiveringen till varför hon fått priset, nämligen att hon ”ser världens komplexitet men ändå alltid tar ställning” och ”med materiella analyser på solitt empiriskt vetenskaplig grund ständigt ta tag i tidens allra svåraste och mest obekväma frågor”. Att likt Ekman försöka ”förstå världen och med sin sylvasst dissekerande penna ta den vidare och försöka göra den till en något bättre plats att leva på” är förstås ett nödvändigt och högt föredöme, men få förunnat att på allvar kunna leva upp till. Att jämföra denna intellektuell och Leninpristagare med en skribent av Maria Haldestens kaliber, ”en tankens lättmatros” som Gunnar Sträng en gång karakteriserade typen, är förstås inte riktigt rättvist men i detta fall tyvärr ofrånkomligt.

Lasse Diding

Svar

från ledarredaktionen

Ledarredaktionen tackar Lasse Diding för komplimangerna. Det tydligaste beviset på att man vunnit en argumentation är nämligen när motståndaren regredierar till personangrepp av typen ”du är dum”.

Vad beträffar åberopad historierevision – fakta talar för sig. Molotov och Ribbentrop-pakten, som slöts av två förtryckande och hänsynslösa diktaturer, var en förberedelse till ett världskrig. Östeuropa delades upp och både Sovjetunionen och Tyskland invaderade Polen – med 17 dagars mellanrum.

ANNONS

När kriget var över blev känslan av ”befrielse” försvinnande kort i östra Europa. De nazistiska härjningarna följdes av Stalins skräckvälde. Vittnesmålen från offren för sovjetkommunismens terror talar för sig.

En rad politiker och ledarskribenter har i år åter reagerat på att massmördarpriset delas ut år efter år – och att det finns författare och skådespelare som villigt tar emot blodspengar. Det är ett hån mot offren.

Maria Haldesten

ANNONS