Sverigedemokraterna i Varberg vill uppdatera kommunens riktlinjer för konstnärlig utsmyckning och med anledning av detta har Erik Hellsborn (SD) tillställt fullmäktige en motion. I denna vill motionären att all utsmyckning skall vara av ”positivt snarare än provocerande slag” och att ”fokus skall ligga på att lyfta fram det varbergska, halländska, svenska och europeiska arvet”. I texten står även att man bör fokusera på kulturarv framför samtidskonst.
Det är en mycket underlig skrivning eftersom samtidskonst, oavsett hur den ser ut, aldrig kan frigöras från sitt kulturella arv. Ett konstverk kan aldrig vara en isolerad företeelse som är frikopplad från en historisk kontext.
Men vad är det för kulturarv som motionären vill att man skall fokusera på? En sverigedemokratisk kommunpolitiker i Göteborg har slagit fast att svensk kultur är falukorv, kräftor, att springa naken på en äng, att älska med en vacker kvinna och Carolus Rex, alltså Karl XII. Är det detta som man skall ha som utgångspunkt när man beställer eller inhandlar konst? Eller vill man återkoppla till någon nattstånden punschpatriotism av oscarianskt snitt? Det framgår inte av motionen vad som menas.
När Hellsborn skriver att man skall lyfta fram det varbergska, halländska, svenska och europeiska arvet blir man allvarligt fundersam. Vad menar motionären här? Det är luddigt men man anar en obehaglig etnocentricitet. Jag kan inte se det på annat sätt att detta är en uppmaning att exkludera influenser från individer och artefakter av afrikanskt, asiatiskt och amerikanskt ursprung.
Erik Hellsborn menar också att all utsmyckning skall vara av positiv snarare än provocerande slag. Det finns naturligtvis inget objektivt kriterium för vad som är positivt. Utgångspunkten för det konstråd som ansvarar för ett inköp måste naturligtvis vara att ett kvalitetstänkande skall styra. Detta hindrar förstås inte att ett konstverk kan upplevas som provocerande, något som givetvis varken är ett självändamål eller ett kvalitetskriterium.
En bra fördelning mellan tjänstemän och politiker är att tjänstemännen väljer ut konstverken och att politiker på en armlängds avstånd tar det formella beslutet och tillskjuter ekonomiska medel. Endast när ett konstverk ur ett kommunalt perspektiv framstår som oetiskt bör politiken ingripa.
Till sist erinrar jag mig när Orfeusgruppen av Carl Milles år 1936 avtäcktes på Hötorget utanför Stockholms konserthus. ”Så ful den är” sa kung Gustav V varpå Milles replikerade ”Ers Majestät, endast dumheten är ful”.
Ja så kan man också se på saken.
Sven Andersson (M)
Fil mag med konstvetenskap och moderat ledamot av kommunfullmäktige i Varberg