Svar
på ledaren "Lättsinnig ledamot och velig minister är en hälsorisk"
Att påstå att jag sätter årsrika fritidsboendes önskan att tillbringa sin långa karantänstid i fritidshuset i stället för i sina permanentbostäder framför livsviktig verksamhet är ett påstående helt utan grund. Det ena får inte förskjuta det andra.
Jag förstår problemen med om många årsrika med hemtjänstbehov flyttar ut till skärgårdskommunerna. Jag tycker till exempel att staten ska stå för kostnaderna för den hemtjänst som krävs. Möjligheten att rekrytera mer personal varierar säkert mellan olika kommuner och här kan lösningarna vara olika. En del kanske kan lösa problemen genom att anlita personer som friställts från sina arbeten på grund av epidemin.
Det som inte tas upp i Haldenstens artikel är de andra hälsorisker än infektion med covid-19 som årsrika möter i den ensamhet de tvingas leva i och upplevelsen av att inte vara behövda. Långvarig ensamhet kan leda till svåra stressreaktioner och depression. Att inte känna sig behövd är en annan allvarlig hälsorisk, något som Världshälsoorganisationen (WHO) lyfte fram redan i början av 1980-talet.
Det många 70-plussare upplever nu är att de ska hålla sig borta från samhället, inte bli smittade, inte smitta andra och inte ta upp någon plats i intensivvården. En del är stolta över att leva upp till den utmaningen, andra är mer neutralt solidariska med den och åter andra upplever samhällets syn på dem som Håll er borta från samhället, ni behövs inte. Ni får inte bli en belastning.
Kan man då, i det här svåra läget, göra vardagen mer meningsfull för dem som vill söka sig till fritidshuset så är det en hälsofrämjande insats. Den är extra viktig eftersom den karantän människor över 70 år nu befinner sig i kan bli långvarig. EU-kommissionären Ursula von der Leyen uttalade häromveckan att 70-plussarna får räkna med att vara i karantän fram till jul. Det är en lång tid för dem som statistiskt sett inte har så lång livstid kvar.
Barbro Westerholm
riksdagsledamot (L)
Svar
från ledarredaktionen:
Corona innebär en oerhört svår påfrestning för väldigt många människor – yngre såväl som äldre. Att vårdpersonalen får dra ett stort lass är alldeles uppenbart. För att vi skall klara den viktiga hemtjänsten krävs olika anpassningar – en av dem är kravet på att stanna hemma. Att då, som Barbro Westerholm har gjort, uppmuntra äldre hemtjänsttagare att flytta ut till fritidshusen – trots berörda kommuners larm och myndigheternas råd kring resande – är uppseendeväckande lättsinnigt. SKR, en rad kommuner och enskilda riksdagsledamöter uppmanar nu regeringen till att ändra lagen tillfälligt. Skälet till det är just att skydda livsviktig verksamhet och utsatta grupper bofasta äldre. Det är inte att sända en signal om att dessa årsrika människor inte behövs. Det är att signalera att de är viktiga och att samhället vill värna och skydda deras hälsa.
Maria Haldesten