Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ola Johansson (C). Bild: Henrik Montgomery/TT
Ola Johansson (C). Bild: Henrik Montgomery/TT

En föråldrad syn på energipolitik

Ny kärnkraft blir inte mindre miljöfarlig för att den är småskalig.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Halländska socialdemokrater gläntar på dörren för ny kärnkraft och med det vrids klockan tillbaka flera decennier. Man känner igen betongsossars agerande från för förr och det är inget man längtar till. Vi trodde att nya socialdemokrater tagit intryck av de senaste halvseklets uppvaknande inför miljöfrågorna och att tre kända reaktorolyckor i modern tid givit ett bestående intryck. Men icke!

Den riksdagsmotion som det refereras till lämnades in innan Moderaterna bytte fot och övergav den långsiktiga överenskommelse från 2016 om energipolitiken, som utgör en gemensam färdplan för en kontrollerad övergång till ett helt förnybart elsystem, med mål om 100 procent förnybar elproduktion år 2040.

Kärnkraften, ny som gammal, kräver gruvdrift av uran och anrikning till plutonium, som är bränslet reaktorerna drivs av. Kärnkraften genererar ett avfall som behöver förvaras i 100 000 år för att den dödliga strålningen ska klinga av och slutförvaret finns ännu endast på ritbordet. Detta är naturligtvis känt, men det hindrar inte socialdemokraterna från att bortse från de argument som vägledde dem i folkomröstningen om kärnkraft 1980, då samtliga tre alternativ, även Olof Palmes, innebar en avveckling av kärnkraften.

Nu fyrtio år senare har två av fyra reaktorer vid Ringhals stängts, vare sig till följd av ett avvecklingsbeslut, eller energiöverenskommelsen, utan av ekonomiska skäl. Reaktorerna I och II har passerat gränsen för sin tekniska livslängd och det är inte lönsamt att återinvestera. Detta faktum har påpekats gång på gång av Ringhals ägare, men företagsekonomi är inte argument som man lyssnar till om man är socialdemokrat. Ny kärnkraft är tre gånger dyrare att producera per kilowattimme än landbaserad vindkraft.

Kärnkraft är heller inte lösningen på det effektbehov och den elbrist de förväntar sig. Ett robustare elnät med kapacitet att överföra el från norra Sverige är under utbyggnad, precis som de förnybara källorna, vind, vatten och sol. Det pågår en energieffektivisering och nya metoder att lagra energi är under utveckling. Det är dessutom en vanföreställning att det skulle råda elbrist. Sverige förser varje dag våra grannar med förnybar el. En export som innebär att kol- och oljekraftverk kan stängas.

Ny kärnkraft tar mer än 20 år att utveckla och blir inte mindre miljöfarlig för att den görs småskalig. Men det finns en tydlig tendens hos länets socialdemokrater att vilja motverka utbygganden av förnybart. Per Svensson har uttalat sig kritiskt till ny vindkraft inom Falkenbergs kommun och Ronny Löfqvist vill stoppa masthöjder över 150 meter inom Hylte. Det är en storlek på vindkraftverk som tillhör det förgångna och därmed blir det i praktiken ett stopp för ny vindkraft.

Socialdemokraternas stigberoende i energipolitiken förvånar inte. För den som bara har en hammare ser alla problem ut som spikar.

Ola Johansson (C)

riksdagsledamot