Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Elever som behöver skolskjuts för att välja/välja bort en skola har enligt skollagen inte rätt till skolskjuts, om inte kommunen fattat särskilt beslut om detta, vilket ytterst få kommuner har gjort, skriver debattören. Bild: Hossein Salmanzadeh / TT
Elever som behöver skolskjuts för att välja/välja bort en skola har enligt skollagen inte rätt till skolskjuts, om inte kommunen fattat särskilt beslut om detta, vilket ytterst få kommuner har gjort, skriver debattören. Bild: Hossein Salmanzadeh / TT

Det fria skolvalet är inte fritt

Det bidrar till ökad bostadssegregation.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Det fria skolvalet är inte särskilt fritt. För de elever som bor på rätt ställe, kan pendla eller få skjuts av sina föräldrar, finns vissa möjligheter att välja bland kommunala och fristående skolor. För andra är verkligheten en helt annan.

För många grundskoleelever som bor på landsbygden råder i praktiken ingen valfrihet, inte heller för de som läser gymnasieskolans introduktionsprogram. Elever som behöver skolskjuts för att välja/välja bort en skola har enligt skollagen inte rätt till skolskjuts, om inte kommunen fattat särskilt beslut om detta, vilket ytterst få kommuner har gjort. I Varberg gäller skollagens skolskjutsregler fullt ut och det har inte funnits några förslag från den politiska majoriteten om en förändring av detta. Under senare tid har det förekommit åtskilliga avslagsbeslut på ansökningar från landsbygdsfamiljer, som önskat skolskjuts till och från den skola eleven önskat. Det går inte heller att förena ett fritt skolval med upptagningsområden där närhetsprincipen råder. Rektorerna vid de mest populära kommunala skolorna i Varberg avslår i princip alla elevers önskemål om skolbyte, om de bor i andra upptagningsområden, på grund av platsbrist. Det är föga trovärdigt att hävda allas rätt till val av skola, när det rådande systemet inte tillåter detta.

Friskoleetableringar riskerar att leda till kostsam överkapacitet och i förlängningen halvtomma klassrum, enligt universitetslektorn, tillika moderata kommunalrådet i Lomma, Robert Wenglén. I flera artiklar hävdar han, i motsats till de flesta borgerliga politiker, att en likvärdig skola förutsätter en offentlig huvudman med rådighet över verksamheten. Tidigare moderata riksdagsledamoten och ekonomen Ann-Mari Påhlsson har redovisat liknande ståndpunkter.

Diskussionerna i samband med remissen kring utredningen ”En mer likvärdig skola” har i huvudsak kretsat kring friskolebolagens vinstuttag och köregler, trots att det fria skolvalet bidrar till segregation. Att slopa det fria skolvalet finns inte ens med i utredningens förslag. Skälet är, enligt utredaren, att föräldrar och elever uttrycker att det är viktigt med skolval. Röststarka medelklassföräldrar har kunnat utnyttja valmöjligheterna och i synnerhet möjligheten att välja bort vissa skolor. Enligt vissa studier under senare tid har skolsegregationen ökat i Sverige: en tredjedel av den totala ökningen kan förklaras av det fria skolvalet (Holmlund m.fl. 2019).

De ”dåliga” kommunala frånvalsskolorna finns i huvudsak i så kallade utanförskapsområden. Men ingen tycks ställa den retoriska frågan; varför finns det inga bolagsdrivna friskolor i dessa områden? Under min tid som undervisningsråd på Skolverket och Skolinspektionen mötte jag föräldrar som kunde berätta varför de valt bort den ”dåliga” skolan. Deras motiv överensstämde i stort med det som i amerikansk forskning kallas white flight, det vill säga att det kommit alltför många lågpresterande elever till den skola man valde bort. Jag mötte också rektorer och lärare i utanförskapsområden som beskrev hur deras kommunala skolor succesivt dränerats på studiemotiverade elever och därmed resurser på grund av skolpengssystemet. Dessa skolor blev så småningom resurssvaga skolor med bland annat svårigheter att rekrytera behöriga lärare.

Valfriheten måste försvaras – alternativet är värre, hävdade en borgerlig ledarskribent för en tid sedan. Jag som varit elev, arbetat som lärare och rektor i ett skolsystem som var statligt reglerat och finansierat fram till början av nittiotalet, vill hävda motsatsen.

Gerhard Eriksson (V)

ledamot av kommunfullmäktige