Få saker med EU retar nog människor lika mycket som den huvudlösa månatliga flyttkarusellen mellan Bryssel och Strasbourg. Tolv gånger om året skickas de 705 ledamöterna och tusentals anställda 90 mil genom Europa bara för att genomföra omröstningar som lika gärna, eller faktiskt ännu hellre, hade kunnat genomföras i Bryssel. Resan går till en enorm parlamentsbyggnad som annars står tom under tre av månadens fyra veckor.
Sedan i mars har Strasbourg-flyttarna med rätta satts på paus till följd av det förödande coronaviruset. EU-parlamentet har istället genomfört omröstningar på distans, vilket varit det enda kloka givet läget. Att påtvinga tusentals EU-anställda onödiga arbetsresor mitt i en pandemi vars smittspridning alla världens länder kämpar för att bromsa vore, milt uttryckt, en dålig idé.
Det senaste halvårets uteblivna flyttar visar att dåliga traditioner går att bryta om bara viljan finns. Det borde inte krävas en pandemi för att inse något så självklart som att parlamentet skulle fungera ypperligt med ett enda säte.
Dagens arbetsordning kostar närmare två miljarder kronor om året för Europas skattebetalare och belastar klimatet med 19 000 ton extra koldioxidutsläpp. Allt på grund av en förlegad paragraf i EU:s grundlag och att fransmännen lägger veto mot varje antydan till förändring.
Detta slöseri med skattepengar retar med rätta många svenska skattebetalare. När EU har så många genuint viktiga uppgifter att lägga resurser på är det inte rimligt att så stora belopp läggs på en extra parlamentsbyggnad, extra kontor, extra datorer och en extra plenisal med extra sittplatser. Allt är dubbelt. Bilar och lastbilar med personal och dokument transporteras i en karavan mellan Bryssel och Strasbourg varje månad. Ett tydligare exempel på byråkrati och slöseri med resurser än parlamentets flyttkarusell går nog inte att hitta inom EU.
Samtidigt som Storbritanniens utträde gräver stora hål i EU:s budget, och en majoritet i parlamentet därtill vill öka utgifterna, bland annat med det bidragstunga återhämtningspaketet till Syd- och Östeuropa, så tillåts parlamentets slösaktiga flyttkarusell rulla på som om inget hade hänt. De enda som gläds åt detta torde vara hotellägarna i Strasbourg. Parlamentets dubbla säten borde ha varit en självklar besparing i förhandlingarna om unionens kommande budget. Hur EU-kommissionens gröna giv, klimatlag och ambitiösa utsläppsmål ska bli trovärdiga om man inte ens tar itu med den lägst hängande frukten är för mig obegripligt.
Strasbourgs status som säte för parlamentet är stadgat i EU-fördragen, unionens grundlag. Där skrev man 1997 in att tolv sessioner per år behöver äga rum i Strasbourg. Alla förändringar i fördragen kräver enighet mellan medlemsländernas regeringar – och fransmännens svar är naturligtvis ett högljutt ”non!”. Med tanke på de stora eftergifterna som Sveriges regering gjorde gentemot inte minst Frankrike i sommarens budgetförhandlingar, borde man sätta hårt mot hårt om flyttkarusellen och kräva franska eftergifter i utbyte.
Jag gick till val på att minska byråkrati och regelkrångel, verka för en vettig EU-budget och för ökad europeisk konkurrenskraft. Business as usual är inte ett trovärdigt alternativ. EU-parlamentets flyttkarusell borde avskaffas en gång för alla så att vi istället kan använda tiden, kraften och pengarna till att bromsa smittspridningen, stärka sjukvård och företagsklimat och återhämta Europas ekonomi.
Jörgen Warborn (M)
Europaparlamentariker