Ibland måste man höja blicken så att man inte tappar fokus. Om man släcker bränder hela tiden tappar man långsiktig planering och förmåga till förändring, förbättring och utveckling. Med hänvisning till en debattartikel i Dagens Samhälle 22/1 2015 "Utred varför psykiskt sjuka dör tjugo år i förtid" vill vi att sjukvård och omvårdnad inom både öppenvård och heldygnsvård förbättras. Tidigare upptäckt av struma, hjärt-/kärlsjukdomar och diabetes skulle spara enormt mycket lidande. Bättre samarbete med den somatiska vården är ett måste.
Rapporterna om att kvinnor får sämre vård är många. Depression hos kvinnor övermedicineras ofta medan män undermedicineras, vilket är lika illa. Bra initiativ av BUP att samarbeta med fotbollsklubbar, men var tog tjejerna vägen? Som vanligt drog de det kortaste strået. Jag föreslår kontakt med ridklubb och brukshundsklubb. Att umgås med djur är ångestdämpande och ger tillfälle till naturlig motion. En ny rapport från Karolinska visar att ångestdämpande till unga ökar och dessutom ordineras längre tid än rekommenderat. Samarbetet med socialpsykiatrin måste förbättras så att boendestöden kommer in i ett tidigt skede, också mellan VPM (vuxenpsykiatrisk mottagning) och heldygnsvården, allt för att förhindra återinläggning. VPM lappar och lagar med så korta och så få insatser som möjligt. Det är lätt att få medicin, men finns få andra alternativ. En kombination av mediciner, samtalskontakt och olika typer av terapi är en nödvändighet. En tro på patientens egen vilja och styrka måste finnas, ordet omöjligt är ett ord jag hört alldeles för ofta. Långsiktig planering och vård anpassad till sjukdomens olika skeden är nödvändigt. Det kräver flexibilitet Självkänsla, självförtroende, självbild och somatisk hälsa bryts ned.
Alla enheter – socialpsykiatrin, VPM, dygnetruntvården, hemtjänst, kontaktperson, gode män och personligt ombud – måste kunna inge hopp om ett skäligt liv. Trygghetslarmet och kommunsköterskan måste också involveras eftersom det somatiska måendet hos människor med psykisk ohälsa är katastrofal. Vi kan inte ha människor som dör vid 60 års ålder till följd av behandling och mediciner från psykiatrin, det är inte värdigt ett välfärdssamhälle. Angående suicid inom psykiatrin måste nolltolerans vara målet. Jag föreslår ett samarbete med föreningen Mind. I de fall man misslyckas och suicid sker bör man samarbeta med Spec (riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd) och Mind för att om möjligt ge tröst och stöd till anhöriga. En tvångsintagning måste följas av strukturerade samtal. Och när tvångsåtgärder sker måste man ta hänsyn till patientens somatiska hälsa.
När man ingriper i en människas liv måste det ske med respekt och integritet. Man kan inte förstå patienter utifrån en diagnos inte heller enbart med psykiatri eller psykologi. Jag efterlyser en helhetssyn på människan för det är det vi är först och främst, inte patienter.
Monica Isaksson
brukarinflytanderepresentant RSMH Varberg
