Mina närmsta vänner är både höger och vänster och dessutom gillar de att snacka politik – och visst… det har förstört en hel del hemmafester och bilfärder men oftast är det nåt bra faktiskt. Vi har olika åsikter om skatten för de allra rikaste eller om privatiseringen inom vård och skola men när det gäller målbilden om samhället är vi ofta helt överens. Vi vill alla att det ska finnas kvar naturresurser till nästa generation, att folk ska få chansen till bra liv – utan fattigdom och krig. Vi vill alla rädda klimatet och sätta stop för kortsiktighet, egoism och inte minst för bakåtsträvande nationalism där allt som är annorlunda stängs in. Vi gillar alla New Yorks mångkultur lika mycket som vi ogillar USA:s utbredda fattigdom. Vi gillar tekniksprånget i Sydostasien men vi oroas över hur mycket naturresurser som krävs för att lyfta nästa land ur fattigdom.
De senaste åren har jag dessutom märkt att vi blivit mer och mer överens. Vi har alla barn som oroas för framtiden – som ser nyheterna om smältande isar eller om det pågående rånet av naturresurser från nästa generation. Och vi pratar mycket om just deras oro, om hur vi ska få våra barn och att tro på framtiden och på att människan kommer reda ut detta. Genom åren har våra diskussioner kommit att handla mindre om gamla ideologier – med gamla argument – och mer om vad som krävs för att hitta den där nya vägen. Hur den ser ut.
Min tro på politik handlar mycket om just den här samsynen. Att jag, som tror på den pågående socialdemokratiska nystarten, vet att jag till stora delar är överens om slutmålet med de mer till höger. Det är just där mitt hopp om framtiden börjar. Att jag vet att både vänstern och högern vill rädda klimatet. Att jag vet att både vänstern och högern vill bryta boendesegregationen. Att jag vet att både vänstern och högern ser problemen när storbolagens vinstmaximeringskrav kombineras med samhällets krav på ärliga betyg och mindre segregerade skolklasser. Det här ger mig hopp. Det är det här som gör att jag börjat med politiken på senare år. Jag, som växte upp i en värld där politik inte ens fanns på kartan – i ett hem där allt kretsade kring nästa löning och barnen. Och jag vet att det finns många som jag därute, som känner att det är dags att göra nåt. Höger eller vänster. Som vill vara med och hitta nya vägar, nya lösningar och som vill tänka nytt. Bortom de gamla svaren. För tänk om det är nu det börjar. Det är nu det måste börja.
Jonas Hjelte (S)
ersättare socialnämnden, Varbergs kommun