Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Även om jorden går under i morgon så planterar jag mitt äppelträd i dag, sa Martin Luther. Bild: Emil Langvad/TT
Även om jorden går under i morgon så planterar jag mitt äppelträd i dag, sa Martin Luther. Bild: Emil Langvad/TT

Det är aldrig för sent för medkänsla och hopp

Klimatpessimisterna har fel på flera sätt.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

till Realisten Thomas

Klimatpessimister, som menar att det är för sent att göra något åt klimathotet, har både rätt och fel. De har rätt i att klimatkrisen är ett hot mot vår civilisation. Hotet är allvarligt. Men de har fel på åtminstone två sätt.

Dels har de fel i sak. Det är inte för sent att göra något. Klimathotet är inte en binär fråga, där vi antingen klarar det eller inte klarar det. Utfallet av klimatkrisen rör sig på en löpande skala där varje tiondels grad av uppvärmning gör stor skillnad i mänskligt lidande. Det är inte kört om uppvärmningen går över 1,5 eller 2 eller 3 grader. Men det gör stor skillnad om vi kan klara 2,1 grader i stället för 2,2 eller 2,9 i stället för 3,0. Därför är det aldrig för sent att göra något. Medkänslan med våra barn och barnbarn kräver att vi gör allt vi kan för att begränsa katastrofens omfattning.

Dels har klimatpessimisterna fel psykologiskt och existentiellt. Vi kan inte resignera inför hotet och ägna oss åt ”palliativ vård” av mänskligheten. Resignationen skulle leda till stängda gränser och allas krig mot alla om de resurser som finns kvar. Vi måste välja hopp. Även om jorden går under i morgon så planterar jag mitt äppelträd idag, sa Martin Luther. Med den hållningen lever vi bättre tillsammans på jorden.

Fredrik Ivarsson

Kyrkoherde