Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Andelen 65-plussare på riksdagsbänken var efter valet 2018 bara 1,7 procent, skriver debattören. Bild: Claudio Bresciani/TT
Andelen 65-plussare på riksdagsbänken var efter valet 2018 bara 1,7 procent, skriver debattören. Bild: Claudio Bresciani/TT

Dålig representation av äldre i riksdagen

För att ge oss äldre riktig delaktighet i folkhem och välfärd behövs erfarenhet och klokskap, som många års livserfarenhet ger, skriver Alf Hjertström, 88.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Jag är 88 år och en av de dryga 1,6 miljoner äldre.Tre stora pensionärsorganisationer organiserar enligt uppgift 750 000 av oss.

Som grupp och valboskap är vi en stor del av valmanskåren men utan motsvarande inflytande i landets styrande organ. 2018 var bara sex riksdagsledamöter 65 år eller äldre. S, MP, V eller C hade inte någon. Knappt 7,5 miljoner personer var röstberättigade i 2018-års riksdagsval. Nästan två miljoner av dem hade fyllt 65 år. Det är nästan 27 procent av väljarkåren. Men andelen 65-plussare på riksdagsbänken var bara 1,7 procent efter valet 2018.

Vi har varit verksamma i olika roller och verksamheter i samhället. Vi har gett de nu styrande utbildning och i val förtroende att fatta beslut de själva och deras föräldrar och barn får del av. I många kulturer ges ålderdomen respekt. Det rimmar illa med det vi ibland kan känna i det folkhem och den välfärd vi en gång var med och byggde upp. Och aldrig har vi i modern tid varit så dåligt representerade i riksdagen. Och just i dessa år har vi känt oss mer utanför och ensamma än någonsin.

Särskilt efter de senaste årens erfarenhet och ifrågasatt omdöme hos ansvariga bör samtliga politiska partier vinnlägga sig om att stärka sin parlamentariska position och sitt kontaktnät med erfarenhet och moget omdöme från de äldre i väljarbasen .

Många fler har skrivit och klagat på dålig representation av äldre i riksdag och andra styrande organ i landet. Jag känner mig i detta avseende som en av tusenden. Pensionärspartier har prövats utan resultat tack och lov måste jag säga, för i ett demokratiskt samhälle ska vi akta oss för särintressen och söka gemensamma lösningar så gott det går. Då förstärks populisternas motsättning mellan vi och dom.

Jag blev mycket besviken då HN presenterade Socialdemokraternas främsta kandidater på sin lista för distriktet. De uppvisade en mycket låg medelålder. Jag hoppas andra distrikt och andra partier lyfter upp medelåldern betydligt för riksdagsledamöterna under nästa mandat-period. Ungdom och medelålder vinner säkert med kunskap på många områden. Men för att ge oss äldre riktig delaktighet i folkhem och välfärd behövs erfarenhet och klokskap, som många års livserfarenhet ger. Och då ger inte politisk karriär och erfarenhet alltid den bästa meriten. Vi äldre ser oss nog i dag som en marginaliserad grupp som i många avseenden inte har någon talan i frågor som berör oss.

Alf Hjertström