Alfred 7, död 1852 i dysenteri, Johanna 4 år, död 1877 i scharlakansfeber, Elna 4 år, död 1885 i scharlakansfeber, Nelly 11 månader, död 1891 i mässlingen, Ernfrid 1 år, död 1907 i difteri, Mats 11 månader, död 1912 i kikhosta, Klara 8 år, död 1915 i scharlakansfeber och Hilma, Ida , Asta och Birgit, som alla dog i unga år i början av 1900-talet i tuberkulos.
Detta är några av de från min släkt som dog i sjukdomar som de med dagens vaccinationer troligen hade överlevt. Säkert är vi fler som gjort eller skulle göra denna hemska upptäckt om vi släktforskar. För så här såg det ut i Sverige bara några få generationer tillbaka i tiden.
Skalden Esaias Tegner formulerade att skälen till att Sveriges befolkning ökade kraftigt på 1800-talet var tre; ”freden potäterna och vaccinet”. Idag skulle vi kunna översätta det till ”fred, tillräckligt med mat/näring och en god sjukvård”. Vi har inte haft krig i Sverige sedan 1814 och idag är det knappast någon som behöver hungra i Sverige och vi har dessutom en god sjukvård med kanske världens lägsta barnadödlighet.
För mig är det självklart att vi ska vaccinera oss mot de sjukdomar vi kan. Vi måste lära av vår historia. Och vaccinationens vara eller inte vara blir en icke-fråga. Det blir självklart att välja att vaccinera. I lojalitet och solidaritet med det samhälle vi lever i idag. Och med respekt för minnet av alla de som hade kunnat få ett liv men inte fick chansen. Tillsammans ska vi knäcka pandemin som drabbat oss.
Bo Rundberg