Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Trut som äter korv. Bild: Annika Karlbom

Därför är trutarna på Torget

Minkar och ålakråkor skrämmer iväg sjöfåglarna från vattnet, skriver insädarskribenten.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Vägen till helvetet lär vara stensatt med goda föresatser. Här har djurrättsterrorister och ornitologer lyckats över hövan. I min tidiga ungdom rodde vi ofta ut till Svarteskär utanför Läjet. Där fanns en myckenhet häckande sjöfågel. Vi levde i symbios med dem. Måsäggen togs ibland med hem, vilka mammorna lagade utsökt omelett av. Fast vi lämnade alltid ett ägg kvar. Ejderns reden fick vara, för där kunde man hämta dunen om hösten.

Så kom djurrättsterroristerna och ornitologerna in i bilden. De förra släppte ut den invasiva arten mink. Som snabbt förökade sig och tog över kustbandet. Här fanns ägg och fågelungar i överflöd att äta. Ibland kunde de dyka under simmande vuxna fåglar och hugga dem i benen. En del lyfte och då nöjde sig minken med benet, när höjden blev för hög. Därför ser man ibland enbenta måsar.

Så kom ålakråkan. Betraktad både som en delikatess och som en pest. Nu fick den status i Sverige som skyddad art. Idag dominerar den, tack vare ornitologerna, kustvattnet. Det är en ihärdig fågel. Den dyker oupphörligt och länsar grunda vatten på allt vad där finns av fisk.

Med minkarna på skären och de allt uppslukande ålakråkorna i vattnet, vart skulle sjöfågeln ta vägen? In till staden.

Klaga gärna över, att en trut tar korven ur handen på Torget i Varberg, men skäll på dem som är orsaken.

Lars Lindh

Varberg