Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Blicken måste höjas och perspektiven vidgas till att fokusera på strukturella skillnader i det norska och svenska arbetslivet, skriver insändarskribenten. Bild: Stefan Hörberg/Rithuset AB
Blicken måste höjas och perspektiven vidgas till att fokusera på strukturella skillnader i det norska och svenska arbetslivet, skriver insändarskribenten. Bild: Stefan Hörberg/Rithuset AB

Coronan – Norge och Sverige i jämförelse

Nyckeln finns kanske i arbetslivet.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Det har förts mer eller mindre seriösa spekulationer kring tänkbara orsaker till utvecklingen av covid-19 i jämförelsen Sverige-Norge där Sverige har som vi väl känner till mångdubbelt högre smittotal och dödstal? I den allmänna analysen framförs ofta Sveriges senfärdighet med strikta och tydliga restriktioner mot Norges mer alerta aktioner med en mer omfattande och tidig Lock-down med bland annat stängning av skolor och hårdare begränsning av publika arrangemang. Men även om den norska strategin framstår som mer framgångsrik så är det svårt att identifiera några avgörande skillnader mot den svenska hanteringen som förklarar en tiofaldigt sämre utveckling av coronan i Sverige? Här finns förvisso några smärre demografiska skillnader mellan länderna som bland annat rör folktäthet och antalet äldre. Men ingenting därutöver har kunnat påvisas.

Arbetsplatserna verkar vara den främsta smittkällan för coronan. Under sommaren och i samband med semestrar låg Sveriges och Norges smittotal ungefär på samma låga nivå. En bit in på sensommaren när folk är tillbaka på sina arbetsplatser rakar plötsligt den svenska kurvan i höjden medan den norska i stort ligger kvar på samma låga nivå? Vad händer i det här skedet?

Här måste blicken höjas och perspektiven vidgas till att fokusera på strukturella skillnader i det norska och svenska arbetslivet.

Norge har en avsevärt mer begränsad tillverkningsindustri än Sverige där i stället åtta av tio yrkesarbetande norrmän enligt SCB återfinns inom tjänstesektorn I Sverige är alltjämt industrisektorn dominerande med sina omfattande verkstadsindustrier och storindustrier som SCA, Sandvik och LKAB – Scania och Volvo inte att förglömma.

I takt med att coronan tar ny fart utfärdas rekommendationer I både Sverige och Norge att i möjligaste mån söka arbeta hemifrån för att minska smittspridningen på arbetsplatserna. I och med att Norge har sin dominerande arbetskraft inom tjänste- och servicesektorn är det ingen vågad gissning att anta att de i högre grad kunnat förlägga sitt arbete i bostaden uppkopplade till program och kontakter via dator.

En industriarbetare – bunden till en industriell arbetsprocess har av naturliga skäl inte samma val – fjättrad till svarven eller roboten i en arbetsmiljö som i många fall låter viruset härja mer ohämmat i gemensamma utrymmen som omklädnings- och duschrum.

I det här avseendet skiljer sig de båda länderna avsevärt ifrån varandra där coronan under svenska industriella förhållanden sannolikt har betydligt lättare att få fäste.

En ej så orimlig slutsats är därför att Norges strukturella omvandling till mer av ett tjänstesamhälle i det här avseendet kan antas ha bildat en starkare samhällelig skyddsmur som dämpat coronans framfart.

Hans Luthman