Många ungdomar får i dagarna besked om att de fått en utbildningsplats på annan ort än där de bor. Det är ofta svårt för ungdomarna att skaffa bostad på den nya studieorten.
Jag studerade på 50-talet under tre år på Tekniska läroverket i Borås. Det var då inte tal om att jag - eller andra elever som inte bodde i Borås - skulle bo i egen lägenhet. Det var även då svår bostadsbrist; även om det hade funnits lägenheter var det en ouppnåelig dröm av ekonomiska skäl för de flesta av oss att kunna hyra en egen lägenhet. Nej, vi bodde inneboende hos någon äldre dam, som t ex bodde i en större lägenhet än hon behövde och därför hyrde ut ett rum. Man delade badrum med hyresvärdinnan och kunde få disponera utrymme i hennes kyl- och frysskåp för t ex mjölktetran och ostbiten. Under de tre åren i Borås bodde jag i små rum - kanske ca 15 kvm stora - hos olika, äldre damer. Det gick utmärkt och jag genomförde framgångsrikt mina studier.
Även under de första åren av mitt yrkesliv i Stockholm bodde jag inneboende i ett rum innan jag gifte mig till ett annat och bättre boende.
Det påstås, säkert med all rätt, att dagens stelbenta bostadspolitik leder till att många, främst äldre människor, bor i större lägenheter/villor än vad de behöver. Många skulle säkert kunna tänka sig att hyra ut ett rum till en studerande om de unga kunde tänka sig att leva/bo på de villkor som jag gjorde under min studietid. Hyresintäkterna från uthyrning av del av egen bostad är skattefri upp till 40 000 kr per år och behöver inte deklareras. Sådana intäkter skulle kunna förbättra ekonomin påtagligt för t ex pensionärer som sitter i ”för stora bostäder”.
Uthyrning av rum i lägenheter/villor förekommer men i allt för liten omfattning. En ökad omfattning skulle kunna eliminera förhållandet att unga som studerar inte har någonstans att bo. Detta kräver dock att ungdomarna under studietiden tillfälligt kan sänka sina anspråk på bekvämlighet, boendemiljö och oberoende.
Göran