Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Ansvar. I den nyligen genomförda valrörelsen fick staten och regeringen bära mycket av den försämrade servicen inom välfärdssektorn, trots att flertalet politiker och väljare vet att detta område är kommunernas ansvar. Bild: Claudio Bresciani/TT

Bemanningsföretag fördyrar välfärdens tjänster

Ingress här...

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Det som från början verkade rimligt – att bemanningsföretag kunde anlitas för att under en kortare tid få personal till att täcka ett tillfälligt arbetskraftsbehov – har utvecklats till en volym, som känns oroande då skillnaden i lönekostnad för ett och samma jobb har blivit orimligt stor. Orsaken står att finna i bristen på balans mellan tillgång och efterfrågan på vissa yrkesgrupper och det är inom offentliga sektor som bemanningsföretagen ökar mest i omfattning. Genom anlitandet av bemanningsföretag fördyras välfärdens tjänster för de offentliga arbetsgivarna.

För anställda som utnyttjar bemanningsföretagen finns i botten en moralisk aspekt. Hur åtgärdas då detta? Staten har under senare år kraftigt ökat volymen inom de berörda utbildningarna och därmed kommer om några år fler ut på arbetsmarknaden. Detta kommer att underlätta den offentliga sektorns rekrytering. Men det behövs också något mer. I förhållande till den privata sektorn har lönerna inom det offentliga området utvecklats lägre till stor del beroende på att löneglidningsfaktorn varit större inom det privata området d.v.s. lön utöver avtal. På flera års sikt har detta förhållande lett och leder till stora skillnader mellan lönenivåerna inom sektorerna. De kommunala arbetsgivarna, både landsting och kommuner, har överlag relativt sett minskat sin bemanning, vilket inom många områden har orsakat och orsakar en försämrad arbetsmiljö. I den nyligen genomförda valrörelsen fick staten och regeringen bära mycket av den försämrade servicen inom välfärdssektorn, trots att flertalet politiker och väljare vet att detta område är kommunernas ansvar. Staten ökar statsbidragen till kommunsektorn för att servicegraden skall öka men borde rikta detta stöd till kommuner, som har hög utdebitering av kommunal skatt för att också dessa kommuner skall kunna förbättra servicenivån. Kommuner med hög skattekraft och låg utdebitering borde således inte få del av dessa statsbidrag. Det är måhända snart dags att påbörja diskussionen om hur skatteuttaget på arbete skall se ut mellan staten, landsting/regioner och kommuner.

Åke Karlsson

Varberg