Positivt eller negativt beror ibland på vilket eller vems perspektiv man har och tar. Har funderat på det efter att lyssnat på debatten i samband med förrförra veckans budgetdiskussion i Falkenberg.
En sak som särskilt ”skaver” är diskussionen om den långa kön till Kulturskolan (401 barn). Kön ökade markant när Framtid Falkenberg tog beslut om att ta bort avgiften så att alla barn skulle få möjlighet att gå. (Inte bara de vars föräldrar hade råd).
Lösningen som kom från en centerpartistisk politiker var, inför avgiften igen och på så sätt minska kön. Konsekvensen skulle då automatiskt bli att de som har råd snabbare kan få möjlighet till Kulturskolans aktiviteter. Med dessa föräldrars perspektiv blir det kanske en positiv respons. (Om man inte tycker att detta känns orättvist förstås).
Konsekvensen för de barn vars föräldrar inte har råd blir att de måste lämna kön och önskan om Kulturskolans aktiviteter. Här lär det nog bli en negativ respons.
Konstruktiv lösning som bottnar i en tydlig politisk ideologi där plånboken styr men tyvärr ligger till grund för de klyftor och utanförskap vi idag ser i samhället känns så där utifrån mitt perspektiv.
Med samma politiska tänk så kan man kanske även minska köerna till sjukvården?
Willy Engebrethsen