Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jag är glad att jag hann undan innan de digitala mötena tog över, skriver insändarskribenten. Bild: Torstein Bøe
Jag är glad att jag hann undan innan de digitala mötena tog över, skriver insändarskribenten. Bild: Torstein Bøe

Arma människor som måste sitta i videomöten

Bleka, deformerade, suddiga ansikten som stirrar på dig.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Jag har just tittat på ett timslångt videosamtal på TV Forum med åtta deltagare. Det var ett i och för sig intressant ämne som diskuterades.

Jag tänkte, arma människor, som måste deltaga i videomöte/-sammanträde och sitta fjättrade vid en liten dataskärm under timmar med kanske 8-10 personer, som ”bligstirrar” på dig hela tiden och då lyssna på ett burkigt ljud. Deltagarnas ansikten är dessutom bleka, deformerade och suddiga och skulle inte ens godkännas som porträtt vid en körkortsförnyelse.

Jag har, under mitt yrkesliv, deltagit i ett otal fysiska, mer eller mindre intressanta, möten/sammanträden. Jag är nu pensionerad och särskilt glad för det när jag konstaterar att jag hann undan innan de digitala mötena tog över.

Mina tankar går också till de lärare som tvingats undervisa klasser på kanske 20-25 elever på distans.

Göran L