Apropå
artikeln "Diding vill släppa torget fritt" (19/5)
Varberg. Efter att jag på Facebook föreslagit att Varbergs torg borde kunna upplåtas gratis åt alla, så skrev HN om detta mitt förslag på ett sätt som väl återspeglade mina synpunkter och förslag. HN följde sen också upp med att fråga två ledande politiker i den nämnd, som ansvarar för hur torghandeln hanteras, om dessa mina förslag och svaren övertygade knappast. Inte mig i alla fall.
Att torghandeln de senaste tre åren minskat med cirka tio procent per år, vilket skulle betyda att den inom en tioårsperiod riskerar att bli helt utraderad, tycks inte oroa Carlsson och Isaksson nämnvärt. För mig vore det en katastrof såväl socialt som för innerstadens kommersiella överlevnad om denna för Varberg extremt publikdragande magnet skulle försvinna och jag tror väldigt många varbergsbor känner liknande oro. En gång borta blir den mycket svår att återuppliva, så det är faktiskt mycket bråttom. Argumentet från Tobias Carlsson att avgifter skulle öka antalet seriösa handlare verkar taget ur luften och rimligtvis är det väl tvärtom de seriösa som drabbas mest av avgifter och inte fuskare av olika slag, de har väl bättre råd att betala?
Att sen ställa denna minimala ekonomiska hantering för Varbergs kommun i något slags motsättning till den i sammanhanget gigantiska budgeten för vård och omsorg, som Lennart Isaksson gör, känns heller inte rimligt. De inkomster avgifterna ger torde väl i bästa fall gå ungefär jämnt upp med den kontrollapparat dessa avgifter kräver och kunde kommunen vara beredd på att bygga om torget för många tiotals miljoner, vilka sen sparades in pga den överväldigande opinionen mot detta förslag, så kunde väl några av dessa insparade pengar användas till det räddade torgets fortlevnad?
Förslagen om höstmarknad och andra jippon har jag absolut inget emot, men här gäller det den kontinuerliga handeln på onsdagar och lördagar med sina sekelgamla traditioner och den påverkas väl knappast av dessa förslag. Låt oss under några år subventionera denna av så många älskade torghandel och se det som en investering i demokrati, när folk på detta sätt frivilligt samlas för att prata, handla och umgås.
Lasse Diding
