Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ljunghedar och ädellövskogar är naturtyper som Halland har ett särskilt ansvar att bevara vilket är omöjligt utan skötsel, enligt naturvårdsdirektören. Bild: Kenny Hjälte
Ljunghedar och ädellövskogar är naturtyper som Halland har ett särskilt ansvar att bevara vilket är omöjligt utan skötsel, enligt naturvårdsdirektören. Bild: Kenny Hjälte

Arbetet med att rädda biologisk mångfald fortsätter

Genom effektiva arbetssätt och ökad kunskap anser vi att både de mest prioriterade skötselåtgärderna kan genomföras, skriver Henrik Martinsson.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

Rätta mun efter matsäck i naturreservaten

I Konventionen om biologisk mångfald som Sverige har förbundit sig att följa finns mål om skydd och skötsel av värdefulla naturområden för att rädda biologisk mångfald. Länsstyrelserna är bland andra utsedda att arbeta med detta. Än så länge har inte målen uppnåtts så arbetet fortsätter.

När man beslutar om att bilda ett naturreservat anges syftet med skyddet och man kan säga att det är det som är löftet. Skötselplanen vägleder förvaltaren om hur syftet ska nås genom att beskriva åtgärder och prioritering mellan dessa. Ljunghedar och ädellövskogar är naturtyper som Halland har ett särskilt ansvar att bevara vilket är omöjligt utan skötsel. Självklart krävs resurser att sköta områdena. Om alla de föreslagna åtgärderna i skötselplanen genomförs så finns optimala förutsättningar för att naturvärden bevaras och utvecklas. Men Länsstyrelsen har, liksom all annan offentlig verksamhet, i uppdrag att göra det bästa möjliga av de resurser politikerna beslutar om. Genom effektiva arbetssätt och ökad kunskap anser vi att både de mest prioriterade skötselåtgärderna kan genomföras och i de flesta fall även restaureringsinsatser. Men den allra viktigaste effekten av reservatsbildningen i skog är att skogen får stå kvar och bli en ännu värdefullare livsmiljö.

Skötselplanen ska vara vägledande i åtminstone två decennier. En anledning till att kostnaderna inte redovisas är att priserna för de tjänster som upphandlas varierar över tid, likaså varierar de anslag som avgör hur mycket skötsel som kan genomföras. En budgetplan skulle snabbt bli inaktuell.

Att Söderängarna har förlorat stora delar av de naturtyper som är viktiga att bevara håller vi inte med om. Tvärtom, skyddet har bla inneburit att stora arealer skog, med gamla träd och skyddsvärda arter, bevarats för framtiden genom att den har fått stå kvar. Att förutsättningarna ändrats genom en kraftig graninväxt gör att vi uppdaterar beslutet och skötselplanen så att bästa möjliga naturvård kan nås. Det tycker vi är att ta ansvar.

Henrik Martinsson

Naturvårdsdirektör, Länsstyrelsen i Halland