Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Mycket av allt som berör skolan styrs i dag av den kommunala budgeten och ambitionen, skriver debattören. Bild: Alexander Olivera/TT
Mycket av allt som berör skolan styrs i dag av den kommunala budgeten och ambitionen, skriver debattören. Bild: Alexander Olivera/TT

Alla partier skyldiga till att skolan blivit som den blivit.

Återinför de gamla standardproven som granskade pedagogens resultat så kan vi kanske undvika glädjebetyg, skriver Alf Hjertström.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Länsskolnämnden skötte statens tillsyn och förvaltningsansvar över skolan fram till kommunaliseringen med den äran. Den godkände kommunens skolplan med antalet klasser och lärartjänster, organisation m.m samt förordnade lärare. Detta kunde tillåta glesbygdsskolor fortsätta med relativt lågt elevantal, medan de vinstmaximerande privata bolagen fyller varje klass med råge för skolpengens skull och etablerar sig i socioekonomiskt välbärgade områden med stort elevunderlag

Som ung lärare mötte jag grupparbetet som en pedagogisk innovation, många till personlig säkerhet, minst lika många till utanförskap i gruppen.

Matematiken har varit föremål för många experiment, t.ex. närmevärdet, det approximala, det ungefärliga som svar. Man får hoppas de som utsattes för det har lärt sej räkna nu.

Jag hoppas didaktiken följer vetenskaplig förhållningssätt. Att ompröva och ifrågasätta ska vara rutin. Hela årskullar får inte vara försökskaniner för innovatörer och entreprenörer.

Mycket av allt som berör skolan styrs i dag av den kommunala budgeten och ambitionen. Jag har studerat utredningar, remissyttranden och rapporter och där funnit att :

Som statligt anställda lärare hade vi lönegradsbaserad lön. Nu ska kommunerna bestämma lönen. Obehöriga får som regel lägre lön och därför har privata skolor mindre andel behöriga lärare.

Skolskjutsar bekostas sällan av friskolor. Skolbibliotek behandlas inte av alla friskolor som den plats för bildning och utbildning det är avsett för.

Läromedel ska granskas och godkännas av skolansvarig samt följa läroplanen. Särintressen ska inte få sprida gratis partsinlagor som "läromedel". Stencilen får inte ersätta läroboken.

Återinför de gamla standardproven som granskade pedagogens resultat så kan vi kanske undvika glädjebetyg.

Friskolor undviker elever med särskilda behov och avsätter mindre medel därtill. Friskolor har ofta inte särskilda salar för gymnastik och idrott utan möter behovet med provisoriska lösningar. Studie-och yrkesvägledning sköts av privatskolor på ett icke professionellt sätt och saknar oftast behörig personal. Skolinspektionen visar att skillnaderna är stora mellan kommunala och fristående skolor vad gäller elevhälsan och var sjätte friskola bryter mot lagen.

Friskolor är ett mångtydigt begrepp. De ideella krafter och pedagogiska nyskaparna, som ville låta tusen blommor växa friare från stelbent byråkrati och statlig likformighet, hade mitt fulla stöd på nittiotalet och har det fortfarande. Snart såg kapitalägare chansen att dra vinster ur välfärden, särskilt då de blev gynnade av skolpengen. Det görs mest och bäst genom aktiebolag. Och en del är inga vackra blommor. Om skolor ska drivas som bolag, måste de regleras genom lagstiftning. Kommunernas styrning av skolan tänktes ge dels effektiviseringsvinster genom att den offentliga sektorn skulle drivas som ett företag,dels ett bättre medborgarinflytande genom att styrningen mer skulle läggas på kommunerna.

Men att skolan är som den blivit lastar jag alla partier för. Politiker tror sej veta mer än profession och vetenskap. OECD:s rapporter skämmer ut den svenska skolan från början.

Alf Hjertström

snart nittioårig f.d. folkskollärare och skolledare