Den gula tegelfastigheten i slutet av Storgatan står på kommunens lista över hus till salu. Man har ingen användning för den i någon av sina verksamheter och huset är i stort behov av upprustning.
Jag tycker man ska överväga att istället riva fastigheten. En öppen plats vid museets gavel skulle ge en fin avslutning på Storgatan och Gamla stan. Platsen skulle knyta ihop planen framför museets ingång med den lilla fina parken närmast Söderbron.
Museets gavel med sina in- och utlastningsportar skulle synliggöras på ett helt annat sätt än idag. Detsamma gäller den unika torkrian från 1883, en s.k. ”Hallands sädesria”, som är värd större uppmärksamhet.
Också Hindströmska huset, stadens äldsta bevarade träbyggnad, på Storgatans andra sida skulle bli mer synligt och integreras bättre i museiverksamheten. Grannfastigheten, ”Fältströmska”, skulle synas från Hamngatan och från museets entré. Huset är intressant bland annat för handelsfamiljen Fältströms koppling till den tidigare verksamheten i sädesmagasinet, nuvarande museet.
En gång- och cykelbana från Hamngatan skulle gå längs Skepparesträtet, snedda upp till uppfarten på Söderbron och ersätta den ”stig” som går från Hamngatan alldeles intill Söderbron.
Parken vid Museets långsida kan utökas ner mot Hamngatan och få en mindre öppning därifrån. (Hörnet mot gatan kan bli ett trevligt alternativ till museets café på andra sidan gatan.)
Söderbron ligger där den ligger. Den bör kunna skärmas av med växtlighet såväl längs parken som vid Storgatans avslutning mot bron.
Jag är väl medveten om motargumenten.
Bevarandeintresset: Det aktuella huset har haft en roll i den Fältströmska handelsverksamhetens historia som kontor och omklädningsrum. Det är onekligen ett motiv för bevarande liksom byggnaden i sig. En rivning skulle kräva tillstånd.
Ekonomin: En försäljning skulle betyda en inkomst för kommunen och en rivning kostar pengar. Det är osäkert om det går att hitta en köpare med en verksamhet som passar in i den känsliga miljön men det kanske går.
Begränsad rivning: En rivning av enbart den anskrämliga tillbyggnaden ner mot Hamngatan skulle i någon mån öppna upp platsen.
Väger invändningarna tyngre än de möjligheter en rivning skulle innebära? Kanske, men jag tycker man ska ge alternativet en chans.
Ta hjälp av fantasin. Gå Storgatan fram från Krukmakaregatan och tänk bort tegelbyggnaden. Upptäck tidigt den kägelformade torkrian och korsvirkesgaveln med sina portar.
Stå på Hamngatan vid Skepparesträtet. Titta upp mot fasaden på Hindströmska och på Fältströmska bostadshuset och dess gård.
Promenera i tanken gångvägen upp förbi museets entré , passera torkrian och snedda över den utvidgade parken mot uppfarten på Söderbron.
Jag gjorde det och jag gillade det jag ”såg”.
Christer Eirefelt