Jag fick höra om ett samtal med några ungdomar som med förskräckelse berättade om en film från 60-talet som de sett i skolan där folk uppmanades att ta med sig sitt skräp från stranden, packa ihop det och sänka det i havet. Ungdomarna förfasades över deras beteende.
Men för att ge dem lite perspektiv pratades det om vad människor om 60 år kommer säga om hur vi beter oss idag.
Det pratades om all byggnation som sker på åkermark med Varberg nord som exempel. Här har kommunen köpt upp åkermark för att bereda plats åt bland annat saluhallar för bilar. Korkat, kortsiktigt och oansvarigt.
Ungdomarna blev förvånade, upprörda och förbannade när de insåg vad som sker.
Åkermark är inget markslag så som skog, bete och berg som alltid funnits. Åkermarken är skapad, hektar för hektar är avskogad och rensad från stubbar och sten av allas våra förfäder. Ett hårt slit före maskinernas tid, men de människorna visste att det var helt nödvändigt för att kunna ge sina barn mat.
Varför fattar inte vi det idag? Hur kan vi tro att det är god markanvändning att bebygga denna mark? Att livsmedelsförsörjningen är av allra största vikt belyser Annika Bergman från Hushållningssällskapet väl i sin gästkrönika i HN den 14 februari.
Mot synpunkter som dessa försvarar sig kommunen med att det är ”verksamhetsmark i översiktsplanen”. Vem har bestämt det då? Jo, kommunen. Blir marken mindre duglig som åkermark för att det finns verksamhetsplaner för den? Nej.
Att gömma sig bakom tidigare beslut och fullfölja vansinnet är lika korkat som att röka upp lagret med cigaretter trots lungcancerdiagnosen. Tro att skadan på lungorna begicks när du köpte cigaretterna, inte när du röker dem. Åkermarken förstörs inte i och med beslutet i översiktsplanen, det är först när asfalten breder ut sig som den är fördärvad för alltid. Låt bli den åkermark som ännu finns kvar, oavsett vad för kortsiktiga och oansvarsfulla beslut som tidigare tagits om dess framtida användning.
G Karlsson