Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Lyssna på myndigheterna. Följ regeringens råd. Ta ansvar, uppmanar insändarskribenten de äldre i samhället. Bild: FREDRIK SANDBERG / TT

Äldre måste också ta ansvar i en brinnande pandemi

Just nu kan ni inte leva era liv som vanligt.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Det var bättre förr. Så brukar det låta. I en brinnande tid av pandemi kallad corona kan därför tyckas att de äldre också bör vara föredömliga oss unga, om man ska tro de orden. De äldre borde ju veta bättre, visa vägen, om man ska tro dem själva. Men det verkar tyvärr inte bättre än att det just nu är tvärtom.

När vår statsminister sätter sig ner i tv och håller tal till vår nation, så riktar han sig inte bara till oss unga och friska. Det är inte bara vi som behöver ta ansvar. Det behöver även ni äldre göra, ni som snarare tillhör riskgruppen än oss, sett till dödsfallens både medel- och medianålder.

Det är här och nu dags att ni tar er samman, så som ni mer ofta än sällan, gärna påpekar till oss unga att vi borde göra. Just nu kan ni inte leva era liv som vanligt. Ni bör inte vara ute bland folksamlingar, trängas i matbutiker eller rentav bara svara med en nonchalant axelryckning åt regeringens åtskilliga uppmaningar att begränsa fysisk kontakt och socialt umgänge. Jag vågar påstå att det är egoistiskt. Och egoism kommer inte rädda oss ur en pandemi.

Jag tror ingenting skrämmer oss unga mer än att en dag tvingas ta farväl av en äldre familjemedlem eller släkting. Därför tror jag att jag talar för många när jag säger att er tid är nu. Lyssna på myndigheterna. Följ regeringens råd. Ta ansvar. Inte bara för er själva utan också för era barn, barnbarns och bekantas skull. För oss yngres skull. För allas skull.

Ska vi ha någon möjlighet att ta oss igenom detta så måste vi göra det tillsammans. Gammal som ung. För just nu, mer än någonsin, sitter vi i samma båt.

Linnea