Har bara en fråga: Vad menar man från vissa politiska kretsar att äganderätten i skogen måste stärkas?
Vad är man rädd för? Vad är det ”storebror” hotar?
I få länder i västvärlden har skogsägare så stort inflytande över sin skog som i Sverige. Den svenska skogsvårdslagen är fullkomligt tandlös. Den dryper av förordningar, föreskrifter och rekommendationer, men inget lagligt skydd för att värna om skogen biologisk mångfald. Endast ett ärende har lett till fällande dom i Halland och det var en otillåten avhuggning på kommunal mark. Om man inte frivilligt anslutit sig till miljömärkning, PEFC eller FSC är det inte lagvidrigt att avverka där havsörnen häckar, du får avverka praktiskt tagit ända ner till sjö- och myrmarker, inga äldre träd mm för mångfaldens viktiga funktioner, kan räkna med skydd.
Svensk naturhänsyn i skogen bygger på frivillighet och det fungerar inte, tyvärr. Däri är det ekonomiska intresset alltför stort. Inom fiskenäring förbjuds, enligt lag, ibland fiske; i jordbruket finns, i mindre omfattning, lagliga förbud. Många skogsbönder, i synnerhet i södra Sverige, visar god vilja men då alltmer skogsareal inköps och ägs av investerare som många gånger bor avlägset i storstäder, ses skogen enbart som en ekonomisk resurs.
Jag ser ingen större opposition till vem som äger skogen, dock hur den nyttjas. Man kan göra en jämförelse: Din privatbil må du måla röd eller lila, du kan ha plysch i inredningen, spela gangsterrap i bilradion mm. Men du måste hålla hastighetsgränser och bilen måste vara försäkrad, besiktigad och skattad.
Så jag frågar mig igen. Är det något jag missat? Upplys mig om varför äganderätten i skogen behöver stärkas. Skogens diversitet befinner sig på ett sluttande plan och vi har bara sett början.
Gert Andersson