Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Janerik Henriksson/TT

Ygeman belyser även en svensk nationalism

Sårad metanationalism borde inte komma i vägen för att lösa det problem som den extrema nationalismen utgör.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

I måndags höll Norges statsminister Erna Solberg (Høyre) presskonferens med anledning av terrorattentatet mot en moské och mordet på en ung kvinna i norska Bærum. Hon pekade där på problemet med gränsöverskridande, nordisk högerextremism. Hon nämnde att NMR har sitt säte i Sverige och de ofta opererar i Norge. Lokala, norska nazister får ofta hjälp från Sverige och hon påtalade att det är vanligt att höra svenska i norska nazistdemonstrationer. Med anledning av detta påpekade hon vikten av ett nordiskt samarbete mot högerextremism.

Att bekämpa högerextremism är av yttersta vikt både för Sverige och Norge. Skandinavien har sett flera våldsdåd med högerextrema motiv, det absolut värsta är attacken mot Utøya och regeringskvarteret i Oslo men också Sverige har haft attacker med dödlig utgång. Blickar man ut internationellt blir de delar av ett obehagligt mönster.

SÄPO bedömer fortfarande att våldsbejakande islamism utgör det största hotet vad gäller attentat, men påpekar också att både vit makt-miljön och den autonoma miljön utgör långsiktiga hot.

Med den bakgrunden hade det varit naturligt att tro att den svenska regeringen skulle välkomna förslaget.

Välkomnande var nu inte det sätt som alla reagerade på. ”Kanske man ska se sig själv i spegeln innan man sneglar över landsgränsen” snäste energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) på twitter. (Var annars?) Han påpekade att den misstänkte gärningsmannen i Bærum, precis som Anders Behring Breivik, minsann är norrmän. Han tyckte att den norska statsministern ”verkar vilja skylla högerextremismen på Sverige”, hon som sitter i regering med Fremskrittspartiet!

Vänsterpolitiker brukar vara de första att erkänna att svensk nynazism innebär ett stort problem. Därför kan man undra över vad det är, förutom dålig impulskontroll, som får energiministern att twittra som han gör. Jag kan ha fel, men det ser inte bättre ut än att det, ironiskt nog, i själva verket är ett utslag av just nationalism.

Den svenska nationalismen är bitvis mycket egenartad. Förutom en mer traditionell sort, som vi kanske främst associerar med Sverigedemokraterna, finns det också en mycket speciell, inhemsk variant, en slags metanationalism.

Den bygger på att man i själva verket ser ner på traditionell nationalism. Sverige har kommit längre än så. Vi är mycket modernare än exempelvis de primitivt flaggviftande amerikanerna, som ber Gud att välsigna landet i tid och otid. Vi vet bättre, vi är upplysta, det är därför som vi är världens bästa land!...

I den kontexten blir det begripligt att reagera så när en utländsk stadsminister, som regerar tillsammans med ett (traditionellt) nationalistiskt parti fäller en kommentar som kan verka ofördelaktig om Sverige, även om den pekar på ett reellt problem. På sätt och vis sårade Erna Solberg Anders Ygemans nationella stolthet.

Reflexmässig nationalism och ogenomtänkt twittrande är nu ingenting vi direkt behöver mer av.

Till Ygemans heder ska sägas att han till viss del backat. Efter att ha fått klart för sig att Solbergs yttrande var apropå en fråga från en svensk journalist så kommenterar ministern att ”man kanske ska ta det lite lugnt ändå.” Allt som oftast ett mycket gott råd.