Förra veckan tillbringade jag fem lediga dagar i den schweiziska staden Zürich. En av alla fördelar med att vara student är att man kan disponera sin tid och plats i ganska stor utsträckning. Jag såg fram emot att resa för första gången sedan pandemins start, särskilt till ett land jag inte besökt förut.
Appenzellerost, fint väder och vårkarneval. Vistelsen i Zürich var fantastisk, men ett annat europeiskt land skulle snart drabbas av ett militärt angrepp. Morgonen den 24 februari susade spårvagnen förbi utanför det lätt öppna fönstret. ”Du vill nog ta en titt på din telefon. Ryssland har invaderat Ukraina”.
Runtom i Zürich fanns spår av diverse folkomröstningar som hållits i landet. Nyligen hölls en omröstning om att ytterligare skärpa reglerna för marknadsföring av tobak. Affischer som föreställde den obekväma kombinationen barn och cigaretter fanns fortfarande kvar på anslagstavlor i centrum. På balkongerna syntes regnbågsflaggan med texten ”ja!” pryda balkongerna, vilket vittnade om omröstningen som förra året ledde till att homosexuella äktenskap legaliserades i Schweiz. Ingenstans syntes ukrainska flaggor.
Schweiz har varit permanent neutralt sedan år 1815 och har legat i fredsvagga sedan dess. På grund av sin neutrala utrikespolitiska linje är landet hem för flera internationella organisationers huvudkontor, trots att man avstått från medlemskap i flertalet. Ett undantag är Förenta Nationerna, där man blev medlem först 2002.
Att i lugn och ro sitta och dricka en kopp kaffe på takterassen i denna neutralitetens högborg, samtidigt som ett krig precis påbörjats i Europa, var för mig otroligt frustrerande. På sociala medier syntes hur ukrainska flaggor viftades där hemma. Jag skickade några uppmuntrande ord till vänner som var på plats utanför den ryska ambassaden för att demonstrera. “Slava Ukraini!” var en fras jag fick lära mig på avstånd.
Ombord på spårvagnen på lördagskvällen, på väg hem från middag med pojkvännen, kom så äntligen ett tecken på att något började hända. Operahuset, Opernhaus Zürich, var belyst i gult och blått. Jag nåddes även så småningom av nyheten att Schweiz skulle göra avsteg från sin annars neutrala linje. Utöver att fördöma angreppet gick den schweiziska regeringen ut med att landet skulle införa samma sanktionspaket som EU-länderna. Det innebär bland annat att ryska tillgångar på schweiziska banker, tillhörandes bland annat Vladimir Putin, blir frysta.
Magdalena Andersson kallade det för det “hårdaste sanktionspaket som EU någonsin beslutat”. Att till och med Schweiz, som varit neutrala och alliansfria i över 200 år, implementerar dessa sanktioner är därför exceptionellt. Det hedrar landet och visar på hur mäktigt det kan vara att våga vara banbrytande. Ett enat Europa är ett starkt Europa. Ukrainarna förtjänar inget mindre.
