Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
KARLSTAD 20190926
Centerpartiets partiledare Annie Lööf applåderar under partiets stämma på CCC i Karlstad.
Foto Tommy Pedersen / TT kod 10650 Bild: Tommy Pedersen/TT
KARLSTAD 20190926 Centerpartiets partiledare Annie Lööf applåderar under partiets stämma på CCC i Karlstad. Foto Tommy Pedersen / TT kod 10650 Bild: Tommy Pedersen/TT

Richard Böhme: Viss mättnadskänsla på Centerstämman

Centerpartiets stämma fortsätter i en ganska maklig takt. Några ögonbrynshöjningar kunde den emellertid bjuda på.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Prognosen från igår ser ut att stå sig någorlunda väl; dag två av Centerpartiets partistämma har i skrivande stund inte bjudit på särskilt spektakulära överraskningar. Diverse sakfrågor delar visserligen partiet och naturligtvis kan debatten ibland hetta till, men över lag så saknar det hela en viss spänst.

Riktigt spännande blev det först i den utbildningspolitiska debatten. Partiledningens förslag om att skolor ska kunna låta obehöriga lärare sätta betyg, efter godkännande från rektor mötte mycket hård kritik. Många av de ombud som tydligast motsatte sig förslaget var också (behöriga) lärare själva. Omröstningen slutade oavgjort och det bar sig inte bättre än att beslutet fick tas med lottens hjälp, vilken utföll till partistyrelsens nackdel. Ett interndemokratiskt förfarande man möjligen bör se över.

Undrens tid är dock inte fullständigt förbi. Att stämman instämde i studentförbundets motion om att man ”inte ska motsätta sig utbyggnad av kärnkraft på marknadsmässiga villkor” får ändå betraktas som ett mycket stort steg. Centern är ett parti som kan sin historia och ingen partistämma är riktigt komplett utan att Torbjörn Fälldins namn nämns. Även om instämmandet var av vagast möjliga slag är det ett stort steg före ett parti vars regering en gång föll på just kärnkraftsfrågan, och minnet är det som sagt inget fel på.

En del av skulden för den lite avslagna stämningen måste ändå läggas på januariöverenskommelsen. Allestädes närvarande kom den att prägla debatten på ett diskret men distinkt sätt. Det är nu helt sant att budgetsamarbetet med regeringen inneburit många framgångar för Centerpartiet. Den socialdemokratiska regeringen har genomfört flera liberaliseringar som hade varit fullständigt skrattretande att ens föreslå för ett år sedan. I vissa frågor har man till och med gått längre än alliansregeringen.

Berättelsen om januariöverenskommelsens förträfflighet kan dock komma att hämma det politiska reformarbetet. Det finns en risk att den börjar betraktas som själva målet för politiken och inte som ett verktyg för att nå det. Att istället upprepa hur bra överenskommelsen är riskerar att förstärka självbilden av att man nu befinner sig i den bästa av världar, förändring är då per definition riskabel. Stämman uppvisar en del tecken som dessvärre pekar åt det hållet.

Partiledningen verkade nämligen mycket ointresserad av att stämman skulle fatta beslut som på något sätt skulle försvåra för riksdagsgruppens förhandlingar med regeringen. Ett något omvänt sätt att se på den politiska processen. Lite naivt så kan man ju tycka att det är partiledningen som ska agera efter vad partiet har beslutat.