Snart åtta fantastiska år. Men vilket sista år det varit! Rörig politisk tid, tungt, arbetsamt, fortsatt kantat av en eländig, påfrestande pandemi - men för mig fantastiskt rolig! Är så otroligt tacksam över att få delta i arbetet och få bidra till att göra vårt land till en bättre plats att bo och leva i, oavsett var. Samtidigt har jag på nära håll varje dag blivit smärtsamt medveten om vilka enorma utmaningar vi står mitt i och har framför oss.
Flera regeringar har bildats och avgått. Stöd och regeringsunderlag har givits och dragits tillbaka. Magdalena Andersson valdes till statsminister för andra gången på bara några dagar. Hon och hennes regering ska nu styra Sverige med oppositionens budget. Läget i riksdagen blir inte blir särskilt stabilt framåt när regeringen ska förlita sig på hoppande majoriteter fram till valet om nio månader. Det lär krävas mycket förhandlingar och uppgörelser. Men jag fast övertygad om att vårt demokratiska system kommer hålla, att det finns en väg framåt.
Jag måste ändå konstatera att en del bra är gjort men det återstår väldigt mycket. Under mandatperioden har vi drivit regeringen framför oss i arbetet att återställa den hårt angripna LSS-lagstiftningen och säkra alla människors möjlighet till en dräglig vardag.
Utredningen ”Stärkt rätt till personlig assistans” som vi drev igenom, kan komma göra enorm skillnad för många. Regeringen har redan indikerat att man har för avsikt att gå vidare med förslagen. Klart att jag är glad att regeringen tar till sig allt vårt tjat, men jag blir rädd när regeringen drar ut genomförandet till längsta möjliga tid med en budget som inte kommer att räcka till. Där regeringen förhalar en tillräcklig finansiering lägger Liberalerna en budget som säkrar att förslagen kan bli verklighet på kortast möjliga tid.
En annan sak är att den personliga assistansen krävs pengar i det så kallade schablonbeloppet som nästan enbart är lön till assistenter. Nästa år stryps den till 1,5 procent. En sådan löneökning gör det svårt att anställa och behålla kompetent personal. Vi kräver 3,5 procent. Men regeringen ger och den tar och lägger man samman samtliga beslut med allt man inte gör så blir det tyvärr negativt. Många kommuner tar det dessutom som signaler till att försvåra för sina invånare vilket driver mig till ännu hårdare arbete för människors rättigheter.
Jag är extra tacksam för alla kontakter, inspel och uppmuntrande i politiken som styrker, väglett och givit kraft. Utan er hade det varit tufft, för att inte säga omöjligt. Nu väntar arbete på hemmaplan över jul och nyår.
Jag hoppas nu på en tindrande, vit jul och att alla som kan ska ta sina sprutor så vi kan leva mer vanligt! Sen blir det hårt arbete, valår och jobbsökande för mig, men det får vänta lite, för nu ska julens budskap firas!
