Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

STOCKHOLM 20101104
Adnan Dibrani, politiker, riksdagsledamot för Socialdemokraterna
Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX Kod: 10060 Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT
STOCKHOLM 20101104 Adnan Dibrani, politiker, riksdagsledamot för Socialdemokraterna Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX Kod: 10060 Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT

Adnan Dibrani: Vilket år det har varit!

Vilket år vi har haft. År 2021 går till historien som det kanske märkligaste året i politiken sedan jag blev politiskt aktiv. Det var året då regeringen tvingades avgå två gånger – bara för att återuppstå igen efter några dagar. Det var också året då Sverige fick sin första kvinnliga statsminister och med henne ett nytt politiskt samtal.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Året började hoppfullt med genombrottet för de nya vaccinen mot covid-19. Under våren och sommaren fick de allra flesta av oss både sin första och sin andra spruta. Vaccinet har haft effekt. Trots den nya vågen av smitta över världen så är läget i sjukvården betydligt bättre nu och dödstalen betydligt lägre. Men ännu är det för tidigt att andas ut! Nu måste vi inleda nästa år med nya rekommendationer och hemarbete för många igen – men med en tredje dos kommer läget förbättras igen. Det behövs både för oss som kan behöva vård och för de som jobbar inom vården som fått slita något oerhört.

I somras hände det märkliga att Vänsterpartiet gick samman med de högerkonservativa för att fälla en socialdemokratisk statsminister. Nooshi Dadgostar hävdar att det handlade om frågan om marknadshyror. Något förslag om marknadshyror fanns inte. Det fanns ett utredningsförslag om att tillåta friare hyressättning i nybyggnation. Det förslaget gick för långt och hade behövt förändras för att kunna läggas fram. Därför är jag inte heller särskilt ledsen över att det nu är avfört helt från dagordningen.

Däremot är jag på riktigt oroad över att partier i Sveriges riksdag allt mer börjat använda sig av hot om misstroende som ett sätt att utpressa regeringen och tvinga fram eftergifter. Det är inte så politik bör bedrivas. Misstroendeförklaringar ska användas i en situation när ett statsråd eller en statsminister verkligen förlorat förtroendet. Så var uppenbart inte fallet – Stefan Löfven återvaldes ju veckan därpå.

Stefan Löfven valde dock att själv lämna efter nästan tio år som partiledare och sju som statsminister. Han har varit en underskattad statsminister. Det sägs att han ledde en svag regering men det är en felaktig beskrivning. Han ledde en regering med svagt mandatstöd i riksdagen – men trots det lyckades han få igenom väldigt mycket politik. Han ledde Sverige genom migrationskrisen 2015 när migrationspolitiken lades om. Han ledde Sverige genom stora delar av coronakrisen och lyckades rädda tusentals svenska jobb genom en offensiv politik. Han började också arbetet med att ställa om Sverige till ett fossilfritt samhälle. Han genomlevde fler kriser än många andra före honom. Om några år kan vi se tillbaka på hans tid och inse vad han faktiskt betytt för Sverige. Tack Stefan!

Magdalena Andersson fick en märklig start som statsminister när hon valdes och avgick innan hon ens hunnit tillträda. Nu är hon tillbaka som ledare för den första rent socialdemokratiska regeringen på 15 år. Och jag tror att vi redan nu ser hur hon ges stort förtroende. Människor vet att hon säger som det är och gör vad som krävs för att Sverige ska gå en bättre framtid till mötes. Efter mina nästan 10 år med henne i finansutskott och departement så är jag naturligtvis oerhört glad över att just Magda nu är vald! Dessutom valde hon Micke (Mikael Damberg) till hennes efterträdare och det ger mig hopp om framtiden och kommande valrörelse med dessa två vid rodret.

Just en bättre framtid är väl vad vi alla hoppas på inför 2022. Så jag avslutar året med att önska alla ett riktigt gott nytt år!