Ledare 22/6. Coronakrisen har återigen blottat grova brister i Sveriges allmänna beredskap. Den rödgröna regeringens förklaringar om att ”vi har varit naiva” har nästintill blivit lika komiska som återkommande. I grund och botten har det – nu som då – saknats en ambition att tänka och agera långsiktigt. Samma princip har tyvärr genomsyrat Sveriges Kina-politik, ett område som kräver långsiktiga ambitioner.
Under de senaste åren har den kinesiska regimen visat framfötterna på den internationella arenan. I Afrika har Kina systematiskt köpt upp kritisk infrastruktur, samt erbjudit ”fördelaktiga” lån som med all säkerhet inkluderar negativa hållhakar. I Europa och specifikt i Norden har Kina visat stort intresse för att köpa in sig i krisande bolag som blivit hårt drabbade av coronapandemin. Norska flygjätten Norwegian är ett exempel på ett bolag som nu till viss del blivit uppköpt av Kina.
I Asien har det kinesiska kommunistpartiet utökat sina påverkanskampanjer mot grannlandet Taiwan, men även emot närliggande Australien. I ljuset av coronakrisen har Australien infört en ny lag som försvårar för utländska investeringar i krisande företag (Financial Times 30/3). Lagen är inte specifikt riktad mot kinesiska uppköp, men det går inte att blunda för det uppenbara, då lagen i praktiken sätter stopp för Kinas klassiska finansiella avancemang som vi har sett i resten av världen.
Om Kina hade varit lite mer demokratiskt hade deras finansiella agerande inte varit särskilt uppseendeväckande. Nu lever vi tyvärr i en värld där Kina är en diktatur som utnyttjar sin nyfunna ekonomiska makt för att stärka sina egna intressen på demokratins bekostnad. Faktum är att den kinesiska regimen innehar både vilja och förmåga till att påverka omvärlden i en mindre frihetlig riktning. Detta borde få fler europeiska och svenska politiker att agera proaktivt, istället för att senare tvingas haspla ur sig att de ”varit naiva” och behöva reagera när det är försent.
Olyckligtvis har Sverige redan agerat naivt gällande Kina. Det anser åtminstone Moderaternas Ulf Kristersson som redan förra året stack ut hakan i frågan. Till skillnad från regeringen har M aktivt lobbat för en svensk Kinastrategi. Behovet av en strategi grundar sig i insikten om att det handlar ”om den liberala, demokratiska världsordningens framtid, om europeisk konkurrenskraft och om Sveriges förmåga att stå upp för svenska medborgares rättigheter”.
När det handlar om Kina måste Sverige skapa en strategi för hur vi ska agera mot världens största ekonomi – och världens största diktatur. Om 10 år kommer Kina vara världsledande i ekonomiska och politiska mått. Fram till dess har vi tid att resonera, planera och agera för hur vi i Sverige och Europa ska kunna försvara vårt demokratiska system.
Den kinesiska regimen vet vad de vill med världen och de kommer fortsätta på sin inslagna väg. Den brännande frågan är vilken roll vi ska ha på den Kinadominerade spelplanen. Vi har varit naiva förr, men vill vi verkligen fortsätta vara det?
