Varbergs kyrka. Den 17 september kan alla kyrkotillhöriga vara med och avgöra vilka som ska bestämma i Varbergs kyrka.
Varbergs kyrka. Den 17 september kan alla kyrkotillhöriga vara med och avgöra vilka som ska bestämma i Varbergs kyrka.

Vi behöver en kyrka i tiden

Inget annat parti än SD ser kyrkan som en sådan bricka i en strävan efter förändring av Sverige.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Den som läst HN de senaste dagarna kan lätt få intrycket att den dominerande kraften i Varberg inför kyrkovalet den 17 september är Sverigedemokraterna. Så är, kan vi försäkra, långt ifrån fallet. Partiinslaget i årets kyrkoval i Varberg är allmänt sett lågt. På många håll finns det bara en gemensam, så kallad samlingslista, med kandidater med olika bakgrund i både tro och politik, och så då SD. Och på alla ställen där SD är med har de bara en eller högst två kandidater på sin lista.

Det kommer naturligtvis inte att skapa möjlighet för SD att ”styra över Svenska kyrkan” vilket partiledaren, Jimmie Åkesson, och partiets kandidater hett åstundar. Det som ett framgångsval för SD i Varberg främst skulle åstadkomma är en mängd tomma stolar.

ANNONS

Visst, man ska kanske inte överdriva det oegennyttiga engagemanget från de politiska partierna för Svenska kyrkans liv, verksamhet och utveckling. Men inget annat parti än SD ser kyrkan som en sådan bricka i en strävan efter förändring av Sverige.

Kyrkan ska vara en ”samlande kraft som värnar det svenska kulturarvet” förklarade i somras Jimmie Åkesson i en stor intervju i Kyrkans Tidning. Och vidare, ”vi ska ta över och skapa ett nytt etablissemang. Det ska vara vi som präglar samhället, inte vänsterliberalerna”.

Men det är inga vänsterliberaler som präglar Svenska kyrkan. Det är massor av människor som, med olika politisk grundsyn, skillnader i trosfrågor, olika erfarenheter, kunskaper och bakgrund, förenas i en vilja att sprida det kristna budskapet. Det stora flertalet är engagerade, väldigt ofta också praktiskt, för att kyrkan ska vara en aktiv del i samhället med öppenhet, mångfald och rum för olikheter. De är i nästan alla fall förtroendevalda i detta ords uppdelade mening, För Troende Valda.

I årets kyrkoval finns det många partier, eller nomineringsgrupper som det formellt heter, som har direkt eller indirekt anknytning till något riksdagsparti. Alla de åtta partier som i dag är representerade i riksdagen är på ett eller annat sätt också med i kyrkovalet. Det är en styrka inte en svaghet. Det betyder inte att det fortfarande, som före år 2000, är staten som styr kyrkan. Tvärtom. De som kandiderar på de här ”partilistorna” talar om på vilken samhällsideologisk grund de är med. Och det är inte oviktigt.

ANNONS

Då är det annorlunda med de som kandiderar på de så kallade opolitiska listorna. De är förstås också väldigt engagerade och är inte sällan mycket aktiva i sin kyrka. Men de talar inte om var de står allmänpolitiskt. På så sätt kan en röst på någon av dessa grupper vara en chanstagning, ja lite av en lottsedel.

Det finns inte så många starkt särskiljande stridsfrågor mellan de olika nomineringsgrupperna. Frågan om kvinnliga präster, samkönade pars möjlighet till vigsel, om kyrkan ska vara öppen för alla, synen på humanitet, om hur ”svensk” kyrkan ska vara, är eller har varit exempel på motsatsen. Ställningstagandet till dessa bör vara det som skapar en kyrka i tiden.

ANNONS