Det heter ju att man ska ha barnasinnet kvar, och av helgens utställning på Hallands Kulturhistoriska Museum att döma så är det många på trakten som fullt klart lyckats hålla detta vid liv. Det som förevisades var nämligen inget mindre än Lego. Det blir på något sätt extra passande att utställningslokalen är en fästning. Otaliga är de miniatyrborgar som på vardagsrumsmattor och matsalsbord rests i just Lego.
Lego är ett mycket starkt varumärke. Så starkt att när det 2015 utsågs till ”världens kraftfullaste varumärke” så var det Ferrari man petade ned från förstaplatsen. Det riktiga lyxåket blev omkört av legobilen, extra ironiskt eftersom Lego verkligen säljer just Ferraribyggsatser.
Kraften i varumärket bygger på mer än att bara tillhandahålla en populär leksak. Själva konceptet är i sig fyllt med positiv symbolik. Ja, kanske inte bara. Många föräldrar har nog svurit över hur de små bitarna kan dyka upp precis var som helst och det finns en skämtsam smärtskala graderad enligt ”hur ont gör det från 1 till att råka trampa på legobitar”.
Dessa är dock bara detaljer som knappast naggar den större Legobilden i kanten. Förutom barndomens alla glädjeämnen förknippas klossarna också ofelbart med kreativitet. Att bara fantasin sätter gränser är onekligen ett något välanvänt uttryck, men om det stämmer någon stans så är det nog just när det gäller Lego. I sin enkelhet är systemet otroligt mångsidigt. Det är enkelt nog att kunna användas från en mycket tidig ålder (är man bara stor nog att inte försöka svälja bitarna så är det i princip fritt fram), men kan samtidigt bli så avancerat att det kan användas för verklig ingenjörskonst.
Instruktionerna till byggsatserna är helt bildbaserade och alltså fullständigt internationella. Lego har blivit ett universellt språk.
Så trots städplågan anser nog de flesta föräldrar Lego som inte bara en rolig utan också en nyttig leksak. I dessa skärmarnas tid är det fascinerande att en så extremt analog leksak behåller popularitet. I skolan kan Lego dessutom tjäna som pedagogiskt hjälpmedel i teknikundervisningen.
För företaget har det däremot inte varit en ständig uppgång. Under 90-talet var Lego inne i en djup svacka. Konkurrensen ökade och digitaliseringen gjorde på allvar sitt intåg även i barnens liv. Fanns det verkligen fortfarande plats för plastbitar? Lösningen för Lego blev att helt enkelt leva som man lär, man såg till att ge de anställda friare tyglar och litade på just deras skaparkraft. Sen körde man om Ferrari.
Så det kanske inte är så konstigt att Lego fortfarande samlar entusiaster, stora som små. Själva namnet är en sammandragning av danskans ”leg gotd”, och en bättre uppmaning kan man väl knappast tänka sig.
Det mest hoppingivande med Lego kanske slutligen inte ens är själva kreativiteten, utan det att även om din skapelse går i tusen bitar, så går den alltid att bygga upp igen.
