Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Linnea Hylén: Vi är i början på resten av historien

Kina är rikare än någonsin, men demokratiutsikterna mörkare än på länge.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Efter murens fall på 1990-talet skrev statsvetaren Francis Fukuyama att historien hade nått sitt slut. Den marknadsekonomiska och liberala demokratin hade segrat över socialismen, vilket markerade slutet på människans politiska utveckling. Den liberala demokratin beskrevs då som det slutgiltiga stadiet för människans styrelseskick – och världen tycktes endast röra sig i den positiva riktningen. 30 år senare kan vi olyckligtvis konstatera motsatsen.

Nyligen släppte The Economist Intelligence sin årliga rapport om världens demokratiindex (22/1). Sedan de år 2006 började mäta världens demokrati slog 2019 ett historiskt bottenrekord. På en skala 1 till 10 hamnade världens sammanlagda demokratiindex på 5,44. Endast 22 av 167 länder kunde klassas som fullvärdiga demokratier, samtidigt som mer än en tredjedel av världens befolkning lever i mer eller mindre auktoritära stater. Det land som 2019 minskade sina ”demokratiska friheter” mest var – föga förvånande – Kina. Den kinesiska regimen har under föregående år valt att övervaka sina medborgare i allt högre grad, likväl som att de diskriminerat och fängslat muslimska minoriteter i Xinjiang.

Globalt sett har demokratin som statsskick utan tvekan åkt på ett bakslag. Samma eller åtminstone liknande dystra nyheter kan vi hitta från Transparency Internationals korruptionsindex (23/1). Majoriteten av världens länder visade endast små eller inga förbättringar i att bekämpa korruption. Under de senaste åtta åren har endast 22 länder avsevärt förbättrat sitt korruptionsindex, samtidigt som nästan lika många – 21 – länder försämrade sitt korruptionsindex. Den region som har minst korruption är Västeuropa och EU, medan den region som ligger i botten är Afrika söder om Sahara. Den region som är näst mest korrupt är Östeuropa och Centralasien. Trots att Turkiet och västra Balkan tidigare visat intresse för att gå med i EU har korruptionsindexet försämrats sedan 2012.

När Fukuyama spådde de nu ikoniska orden om ”historiens slut” var det utan tvekan många i väst som trodde att resten av världen skulle bli demokratier inom en snar framtid. Kina och Ryssland förväntades luckra upp sina ofriheter i takt med att länderna blev rikare. Vi har tyvärr inte sett exempel på det.

Det är intressant att både Kina och Ryssland har fått uppleva vitt skilda ekonomiska utvecklingar, varav den sistnämnda gått mot stagnation, medan Kina växt till en ekonomisk gigant. Kina är rikare än någonsin, men demokratiutsikterna är dessvärre också mörkare än på länge.

Bara för att världen blir rikare är det inte givet att demokrati går hand i hand med ekonomisk tillväxt. De senaste åren har visat på en oroväckande, anti-demokratisk tillbakagång som borde fått hela Västvärlden att känna oro inför framtiden. I ett allt mer globaliserat samhälle är det av högsta betydelse att så många länder som möjligt rör sig i en mer demokratisk riktning. Kampen för den liberala demokratin är fortfarande i startgroparna på resten av historien.