Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Katarina Erlingson: Verkligheten springer lätt ifrån prognoserna

Att på förhand försöka planera befolkningsutvecklingen kan vara lättare sagt än gjort.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Statistiska Centralbyrån, SCB, publicerar så kallade regionala befolkningsframskrivningar för att underlätta planeringen hos kommunerna och staten. Det är lätt till att kalla dem prognoser, men det är att ge framskrivningarna en för hög status. SCB tar inte med planerat bostadsbyggande i kommunerna, inte heller företagsetableringar och annat som påverkar hur befolkningen utvecklas. Framskrivningen bygger helt enkelt på hur befolkningsutvecklingen sett ut under åren och inte så mycket annat. Dessutom följer siffrorna utvecklingen för hela Sverige. Det sista är till skillnad från de befolkningsprognoser som regionerna och kommunerna själva gör. Om man lägger ihop dessa för ett län kan slutsumman bli ganska saftig, eftersom varje kommun ofta gör prognoser som bygger på översiktsplanen och vilka byggen som planeras. Dessa är ofta siffror av principen ”vad som är möjligt”, till skillnad från SCB som i stället bygger på historien och därför borde vara mer lik verkligheten. Såvida inte verkligheten förändras mycket jämfört med tidigare år.

Ofta tar kommuner beslut om befolkningsprognoser eller vad man väljer att kalla det. Hur konstigt det än kan låta kan det bli politisk strid om det, vilket hände i Falkenbergs kommun under våren. Ofta används siffrorna som målsättning och då är det förstås möjligt att diskutera. Målsättningen hänger nära samman med hur många nybyggen som kommunen räknar med och planerar för. För folk måste ju ha någonstans att bo om de ska flytta. Även om det är på marginalen är det positivt att Falkenberg satsat på Lev din dröm. Då kan obebodda hus på landsbygden renoveras och nya människor flytta in. Det bidrar förstås till en levande landsbygd och att befolkningstalet i kommunen ökar. Det är inte alla människor som har råd att flytta in i helt nybyggda hus eller lägenheter, så det är bra om bostadsmarknaden är varierad.

Att SCB i sin framskrivning ser att befolkningen i Västernorrland och Norrbotten kommer att minska mest i Sverige till 2040 är förstås helt i sin ordning. Frågan är hur många som har nytta av den informationen och hur nära sanningen framskrivningen kommer att vara om nitton år. Med tanke på att det händer mycket i näringslivet i norra Sverige finns det anledning att betvivla värdet av framskrivningen.

Näringslivet i Norrbotten skriker nämligen efter arbetskraft och de närmaste åren väntas man behöva 10000 medarbetare till nya, innovativa företag. Det investeras i fossilfritt stål i Gällivare, i en batterifabrik i Skellefteå och gruvorna i länet går som tåget. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark uppmanar arbetssökande att flytta till jobben i Norrland. Helt andra tongångar än på 70-talet med slagorden ”vi flytt int”.

Myndigheter och prognoser i all ära, men ibland måste verkligheten gå före kartan. Det är upp till politiker på alla nivåer att ta hänsyn till helheten och inte bli förblindade av siffror som riskerar att bli självuppfyllande om de styrande tar dem på för stort allvar.