Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ett av miljontals undernärda barn i Jemen. Här på ett sjukhus i Sanaa, Jemen. Bild: Hani Mohammed

Vem orkar bry sig om Jemen?

Ett barn. Var tionde minut.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Inbördeskriget i Jemen är världens största humanitära katastrof. Över 80 % av landets befolkning, det vill säga 22 miljoner människor, är i akut behov av hjälp och skydd. Hungersnöden i landet är svår, och enligt FN beräknas 10 miljoner människor riskera att dö i svält under de närmaste månaderna och inte något görs snabbt. Blockader har hindrat införseln av livsmedel och medicin, en situation som nu är såpass allvarlig att ett barn under fem år dör var tionde minut.

Ett barn. Var tionde minut.

Många av oss har barn. Än fler av oss har någon gång hållit en bebis mot vårt eget bröst. Vi har känt det tunga, lite fjuniga, huvudet mot vår axel. Vi har sett in i två nyfikna ögon. Vi har känt den där speciella mjuka doften, den som bara bebisar har. Och ändå. Ändå kan vi inte helt förstå vad ett avlidet barn under fem år var tionde minut faktiskt innebär. Det är omöjligt att vi har förstått, eller ens är kapabla till att förstå. För om vi hade gjort det hade vi också varit förkrossade.

Kriget i Jemen är ett bortglömt krig. Lidandet i Jemen är ett bortglömt lidande. Det är bortglömt, förlagt bland inköpslistor, fotbollsträningar och after works. Inte av misstag, utan medvetet. För vi orkar inte bry oss mer. Vi klarar inte av det, för världens elände verkar aldrig sluta förlösa varandra. En ensam gärningsman begår massmord i en moské i Nya Zeeland. Efter honom berövar en självmordsbombare hundratals kristna om livet i Sri Lanka. Under tiden fortsätter flyktingar att drunkna på Medelhavet. En synagoga blir beskjuten i San Diego. I Norge har en man precis åtalats för övergrepp på 256 barn. I Saudiarabien avrättades precis 37 politiska motståndare, och i Iran fängslas och torteras kvinnliga frihetskämpar som kräver religionsfrihet. I Sverige blev en ung flicka utsatt för en överfallsvåldtäkt på väg till skolan.

Och så mitt i allt detta, vem orkar bry sig om Jemen? Världens största humanitära katastrof går oss förbi, för vi har beslutat att vi inte mäktar med magnituden av vad som håller på att hända. Det är som att hela Sveriges befolkning skulle dö, inom loppet av några månader. Det är för stort, och det är för hemskt.

De allra flesta av oss är inte beslutsfattande politiker på höga poster. Men det finns dock vissa saker som vi kan göra. Vi kan prata om lidandet, under den gemensamma förståelsen att kriget står utanför vår makt. Vi kan skänka våra pengar till de välgörande ändamål som är riktade till att underlätta situationen för civilbefolkningen. Vi kan påminna varandra att vara mer tacksamma för den trygghet vi har haft turen att födas i, och inte ta den för given. Vi kan stå upp för och värna om asylrätten, och stötta de partier som gör detsamma.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Det minsta vi kan göra är att orka fundera på vad det något innebär för var och en av oss.