Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Maria Haldesten: Veckans 1:a i klagosång hörs i matbutiken, inte i mellon

Nej, plastpåseskatten är inte ett unikt svenskt påfund. Och syftet är inte att pungslå fattiga pensionärer och barnfamiljer.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 4/2. Den smidigaste skatten som finns borde vara den som är busenkel att undvika – givet att man inte tycker att det är häftigt att betala skatt. Och det brukar ju inte moderater göra. Ändå passar ett avsevärt antal partiföreträdare på att dra populist-poäng via skatten på plastpåsar.

I helgen har vredesutbrotten över den nya skatten – som alla visste skulle komma – nått nya toppnoteringar. Och tokutspelen har följaktligen samtidigt nått lågvattenmärken. Som när en västsvensk opinionsbildare manade sin följarskara till protestaktioner med följade upprop:

”Ta med egna kassar! Vägra föda statskassan med ytterligare miljarder bortslösade kronor från vanligt folks arbete!”

Att ett antal häpna läsare vänligen påpekade att det ju, hrm, var själva poängen med skatten tycktes inte bita på vare sig henne eller ett otal lika upprörda svenskar. I vissa stugor viskades följaktligen om att nu skulle de minsann hämnas på finansministern genom att spara gamla påsar...

Tja, man får ju ändå vara tacksam när obegåvade reaktioner följs av begåvat beteende. För huvudmålet är alltså att minska mängden plast som är i omlopp – och därmed mängden plast som hamnar i naturen. Det är skälet till att EU – för hela fem år sedan – antog det direktiv som ligger bakom den aktuella skatten.

Bakgrunden till direktivet var återkommande forskarlarm om de miljöföroreningar som nedskräpning med bland annat plastpåsar orsakar, inte minst i våra hav. Hoten mot de ”akvatiska ekosystemen” bidrog till att EU beslöt att minska förbrukningen av plastpåsar. De åtgärder som föreslogs medlemsstaterna var regelrätta förbud, eller ekonomiska styrmedel. De senare antogs vara särskilt effektiva.

Det var också den slutsatsen Naturvårdsverket drog efter att utrett frågan på uppdrag av regeringen. Verket konstaterade att för att nå EU-målet ”behövs en beteendeförändring som innebär att användare av plastbärkassar i större utsträckning återanvänder bärkassar och tar med egna bärkassar när inköp ska göras.”

Kan vi därmed, en gång för alla, slå hål på myten att det politiska initiativet är ett påfund från svenska ”miljötalibaner”? Kan vi också slippa se politiska representanter från vissa partier, unga såväl som äldre, dela bilder som falskeligen påstår att skatten skulle vara något unikt för Sverige?

Danmark, Tyskland, Grekland är några av de EU-länder som valt att använda sig av ekonomiska styrmedel för att minska förbrukningen av plastpåsar. På andra håll, som i Frankrike och Nya Zeeland, har man valt förbudsvägen.

Plastpåsens vänner ger sig dock inte i första taget. Ett annat populärt argument lyder: Varför tramsa med att beskatta plastpåsar i Sverige när det är kineserna som skräpar ner?

Förmågan till självinsikt – och omvärldskunskap – är inte alltid på topp.

Hade Svensson varit den renläriga renlevnadsmänniska som han vill framställa sig som hade det inte sett så illa ut på vissa platser i våra städer. För, jo, plastpåsar skräpar ner även i svensk natur. Från hundbajspåsen som slängs längs stigen, till diverse bärkassar som tyvärr far omkring, fastnar i buskar och snår.

Men visst, det finns betydligt värre syndare – där ett stort land i öster beräknas vara värst. Tur då att Kina ligger i startgroparna för att införa plastpåseförbud.

Det kommer inte att göra underverk för plastberget i Kina, lika lite som en plastpåseskatt helt stoppar svenskt svineri. Men genom olika beteendestyrande åtgärder kan vi ta små steg i rätt riktning.

Och till er som nu att frestas hålla lektion om hur miljöpåfrestande tillverkningen av tygkassar är – släpp den fixeringen. Det fåtal som inte redan råkar ha ett antal tygkassar liggande kan med fördel handla i annat, exempelvis en blå bag från en viss möbeljätte, eller en helt vanlig väska.